Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindorm fattade hennes hand. »Min andra mor», sade
han, »välsigna vårt förbund 1 Georgina blir min maka.»
Hon slöt dem båda med innerlig fröjd i sina armar.
»O, att nu blott Hermer vore hemma!» utropade
Lindorm. »Han felas oss ännu.»
»Här kommer han visst lagom, tror jag!» sade Hermer
sjelf, som just i det samma inträdde. Han hade nyss kommit
hem. »Hvilken högtid ha ni stält till, mina vänner?»
»Jo, om du ser på de der båda», svarade hans hustru
småleende, »så tror jag, att du JJUt kan gissa, hvarom
frågan är.»
»Det vill säga, att vi ha förlofriing!» utropade Hermer
och öppnade sin famn mot dem. »Så kommen då hit och låt
äfven mig få trycka er till ett hjerta, hvilket, lika varmt
som en verklig faders, tackar Gud och ber för er lycka.
Och låt mig få tillägga, min käre son, att jag redan länge
väntat på denna dag!»
»Hvad har väl jag då gjort?» svarade Gustaf gladt..
»Men», tilläde han allvarsammare, »det var nödvändigt att
vänta, till dess Georginas hjerta blef lugnt efter den
skak-ning, det mottog vid hennes sista vistande på Engelviken.»
»Så har hon ock fått tillfälle att vänta!» inföll Hermer
leende. »Jag har nog sett, huru mången gång blicken med
oro hvilade på viken.»
»Men, pappa», sade Georgina rodnande, »det der är
ieke beskedligt!»
»Är det också ej sant?» fortfor Hermer obevekligt.
»Det kan du icke neka?»
»Nej, det låter hon nog bli», ropade Willy, som nu
kom framspringande, och hvilken ingen hittills hade bemärkt,
»deriill är jag ett ’ojäfvigt vittne’, som häradshöfdingen säger,
ty jag har sett det, som pappa omtalar, många gånger. Och
om jag ibland tyckt det vara synd om henne, så har jag
åter tänkt, att Gina väl kunde behöfva att få besinna sig
litet, efter jag nog mins, när baron i vintras bad så enträget
om ett rätt vänligt ord,... och ordet aldrig blef annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
