Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lif, som nu fördes på Rosendal, hade ty värr föga
att göra med jorden, hvad de förlofvade beträffar. Lindorms
kärlek var både för hög och svärmande att rätt trifvas här
nere. Vissheten att ega Georginas kärlek, att hon snart
skulle blifva hans maka och att på det präktigt inredda
Engelviken saliga andar nu skulle bo för första gången.. .
alla dessa föreställningar hade bortviftat molnen och alla
sjukliga inbillningsfoster. Han var så lycklig som möjligt.
Ty Georgina hörde gerna hans svärmande drömmar och
svärmade med honom....
En eftermiddag, då familjen trefligt var församlad kring
kaffebordet, öppnade fru Hermer ett nytt samtal med den
frågan: »Vi skola väl ha annandagsbal liksom på Björkö?»
»Förstås I» svarade Hermer med husfaderligt afgörande
ton. »Jag har den svagheten att, både hvad bröllop och
annandagsbal beträffar, vilja täfla med vännen Holk, med
den skilnad bara, att, som vi ha bättre utrymme och två
brudpar, ska’ vi ock ha en hel hop folk mera.»
Lindorm anmärkte leende, att ingen brist varit på Björkö,
synnerligast hvad militärer beträffade.
»Af dem blir det aldrig för mycket, då det är fråga
om en bal!» inföll fru Hermer. »Annars Gud välsigne dem
... Men hvad tänker du, Gina — din röst är den mest
afgörande i denna fråga.»
Georgina såg på sin fästman. Men i hans ögon låg
ingen bön om afslag. Han syntes lugn och glad och
smålog ömt och uppmuntrande mot henne.
»Vi kunna ju då ge en bal, om mina dyra föräldrar
så önska», svarade hon, »och Gustaf vill och är road af
dans, ty annars blir det naturligtvis icke något nöje för mig.»
»Jo, min Georgina», sade Lindorm, glad och rörd öfver
den uppmärksamhet, hvarmed hon hänsköt frågan till hans
afgörande, »jag är road af allt, som eger ditt bifall. Mitt
dåliga lynne på Björkö kom endast deraf, att jag då ännu
icke var fullkomligt säker om, att icke någon annan kunde
springa bort med ditt hjerta, innan den tid förlidit, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
