- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
392

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på elegant dekorering i tält- och flaggväg — den skulle
också föra brudarna vid tillbakafärden.

Innan kort lade den lilla eskadern till vid Rosendal. .

I den stora salongen möttes från båda sidor brudparen,
omgifna af sina närmaste anförvandter. Hundra vaxljus,
hvilka skimrade i de eleganta kronorna och de blänkande
silfverlampetterna, bröto sina strålar mot myrtenkronorna i
Georginas och Louises lockar. Båda voro klädda i hvit atlas,
och garnityren på släpet bestodo, efter dåvarande bruk, endast
af myrtenqvistar. Louise var täck och förtjusande, men
Georginas fulländade skönhet gjorde sig i högre mening gällande.
Man smålog åt den förra, men förtrollades af den senare.

I samma grad höjde sig Lindorms stolta, kraftfulla figur
öfver Arthurs smärta, behagliga gestalt. Det var dock icke
endast häruti olikheten röjdes: den uppenbarades äfven i
deras olika sätt under aftonen.

Arthur var lekande glad, nästan yr: han fladdrade som
en fjäril omkring sin »rosenknopp», som blyg och litet
besvärad ständigt fruktade, att alla skulle se på dem och kanske
skratta till på köpet. »Säkert», tänkte den 17-åriga bruden,
»kommer Bertha att säga något sedan!»

Såsom ett motstycke till denna rörliga tafla syntes vid
andra ändan af rummet Lindorm och hans brud. De stodo
vid ett fönster för andras ögon helt lugnt, men hans blick
var med ett obeskrifligt uttryck häftad på hennes sköna
ansigte, hvilket återstrålade den saliga öfvertygelse, som nu
lefde i hennes hjerta, att hennes kärlek var en verld för
hennes makes jordiska förhoppningar. De talade icke, men
den varma handtryckningen och ögats vältaliga språk var
dem nog. Sådana ögonblick voro dock endast stjernskott.
De ålade sig artigt att samtala med alla gästerna och kunde
för en hel half timme befinna sig under denna brukets pligt,
skilda från hvar andra, hvilken omständighet Hermer förde
på Lindorms meritförteckning, hvaremot det verkligen obarm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free