Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallande, innerliga ton trängde djupt in i Lindorms själ och
skakade det nyss fattade beslutet, men förmådde icke
besegra det. Han var rörd af sin hustrus föreställningar, men
— så besynnerligt, så outgrundligt är menniskohjertat —
kan hända var det just hennes ifver att afstyrka denna tanke,
som rigtigt rotfäste den. Det uppror, hans bättre känslor
gjorde mot hans outredda envishet, kallade han omanlig
svaghet; ty var det ej underligt — så talade det på botten
af hans själ slumrande misstroendet — var det ej sällsamt,
att hon fäste så mycken vigt vid en sak, som borde betyda
intet. .. var det icke det samma som att medgifva, att
frestelsen bör undflys, icke bekämpas, med ett ord, att Kornelli
möjligen kunde blifva farlig?
Medan dessa tankar vexelvis korsade sig i hans hufvud,
förblefvo hans läppar slutna. Hans händer hvilade i Georginas/
och först då hon innerligt tryckte dem och smekande sade:
»Min Gustaf, du vill ju icke i dag för första gången, sedan
vi blifvit förenade, neka mig en bön!», spratt han upp
liksom ur en tung dröm och yttrade: »Min vän, månne du
icke är litet barnslig i detta fall? Gud vet, att intet
mensk-ligt väsendes sällskap, jemförelsevis, kan för mig ega något
värde invid ditt, men likväl kan jag icke neka, att om
Kornelli såsom gästvän ville stanna hos oss, så länge hans
tjenste-åligganden och längtan efter ombyte det medgifva, skulle det
göra mig en fagnad. Du tror ej huru det roar mig att hafva
sällskap så väl vid jagten som biljarden. Också finge
svärfar och jag oss ett viraparti litet oftare än det nu bär till.
Kort sagdt: ett hvardagssällskap i huset har någonting
tref-ligt med sig; och om du, min älskade, bifaller mitt förslag,
skulle det göra mig ett särdeles nöje, att framställa det för
Kornelli.»
Georgina kände sig allvarsamt oroad. I hennes mans
ton låg något, som icke ljöd alldeles naturligt, och alla de
behof han uppgifvit, voro så nya, att de nödvändigt måste
fästa hennes uppmärksamhet. Hon ansåg dock bäst att öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
