Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det beslöt han, att ännu denna dag väl besinna sig om han
skulle våga det farliga spelet och bjuda Kornelli qvarstanna.
Georginas uppförande, menade han, borde bestämma honom.
Fortfore hon att visa sig lika allvarsam och stel mot
Korneni, som hon var vänlig och artig mot Brant.. så . . så
. . . Vidare gick han icke för denna gång.........
»Lefver herrskapet hela året på Engelviken?». frågade
kapten Kornelli sin sköna följeslagerska.
»Ja, vi längta icke efter ombyte!» svarade Georgina
leende.
»Det synes mig dock orätt och allt för egennyttigt af
Lindorm, att i denna enslighet begrafva sin herskarinna,
då hon likväl borde vara en prydnad för den eleganta verl*
dens sällskapskretsar.»
»Vi lefva ej så ensligt, att Engelviken kan få namn af
någon graf», genmälde den unga frun litet förtrytsamt, »men
vi älska mera ett litet, men valdt umgänge än de större
tillgångar af nöjen, städerna kunna erbjuda.»
»För allt i himlen och på jorden, min nådiga», inföll
Kornelli ifrigt, »tag icke mina ord så alldeles efter
bokstaf-ven! Engelviken är utan all fråga ett paradis och den
gudomligaste tillflyktsort under sommarmånaderna. Min mening
var blott, att, under den tid af året, då vanligtvis åtminstone
hälften af den nobla verlden flyttar till städerna eller
egentligen till hufvudstaden, Lindorm borde göra så med. Men
långt derifrån, erinrar han mig i stället om den girige, som
omsorgsfullt döljer sin skatt för de beundrande blickar,
hvilka skulle fästas på den nya solen, om den en gång finge
uppgå der den borde lysa.»
»Men solen längtar icke efter någon beundran!»
svarade Georgina kort. »Se, här midt öfver viken ha vi
Rosendal, vårt andra hem! Ligger det icke gudomligt?»
Kornelli hade varit för mycket med för att låta bringa
sig ur fattning. »Jo», svarade han, »det synes mig nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
