Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att, snart å nyo skilda, ila mot okända banor. Sådant är,
efter min tanke, menniskors vanliga sammanstötande på vår
planet . . . Icke så för dem, som mötas i kärleken. Denna
liknar en liten klar flod, hvars droppar, om än ögonskenligt
åtskilda af den flägt, som krusat dess annars lugna yta,
snart åter förenas, för att gemensamt sammansmälta, tills
den härjande sommarsolen af den lilla floden bereder en
graf, i hvilken de dö till sammans, stelna till sammans
under vintern, för att åter på en gång helsa den kommande
vårdagen. Beklagansvärd den droppe, som, trotsigt
svällande öfver flodens bräddar, tror sig ensam kunna bilda en
ström. Den skall snart, förtorkad, förlora sig i sandbädden.»
Brant tystnade, och Lindorm inföll: »Jag förstår dig,
min ädla vän, men just emedan jag så tidigt blef utstött *i
oceanen och långa år förgäfves kämpat mot strömmen för
att hinna den lilla floden, just derföre, sedan jag hunnit den
och en mörk flägt synes krusa dess spegelklara yta, måste
jag framkalla ett slags orkan, hvilken i sin fart kan sopa
med sig det grumliga, så att den åter må blifva stilla och
lugn eller ock, om det så skall vara, för alltid förtorkad.»
Brant skakade ogillande på hufvudet. »Förlåt», sade
han, »jag nödgas vara mycket upprigtig och afstår från allt
bildspråk! Jag nödgas säga dig, att det förslag, du nu
förehar, är ett slags vansinne, hvilket din häftiga lidelse kan
frambringa, men icke ursäkta. Det kan slutas väl, emedan
din maka synes mig vara en af de ädlaste och rikast
be-gåfvade bland sitt kön. Men oberäkneliga svåra följder kunna
likväl uppstå. Kornelli, ehuru flyktig och känd för sina
äfven tyr, är likväl icke utan ett hjerta, som en gång kunde
allvarsamt såras. Förutsätt, att detta blefve fallet.... på
hvem., utom dig, fölle då den tunga skulden för de
extravaganser, hvartill han med sitt eldfängda lynne möjligen
torde retas? Och han, så ömtålig om hvad vi på verldsligt
språk gemenligen kalla för heder . . . hvilka rysligheter skulle
icke några i hettan vexlade ord er emellan kunna föranleda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
