- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
422

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty din föresats att ständigt bibehålla ett ytligt lugn är
fåfäng, orimlig och, med ett ord, omöjlig. Huru kunna vi
söka utstaka gränsen för vårt handlingssätt, då blodet sjuder
öfver och förnuftet, liksom nu hos dig, endast spelar den
underordnade rollen? Nej, Lindorm, nej, allt det der är
ytterst vanvettigt. Var nöjd med den omätliga lycka, du
eger.. . framkalla icke sjelf en hämnande ande!»

»Det är fåfängt, Brant, att söka öfvertala mig — det
är förspild möda. Sjelfva din vältalighet när mina griller,
ty om du icke ansåge saken af så stor vigt, skulle du ej
göra dig så mycken möda att afråda mig. Upphör derför!
Ty det tjenar till intet: jag måste hafva bestämd visshet för
mina farhågor, den må för öfrigt blifva hur som helst. Tro
mig, Brandt, jag bedyrar vid allt hvad heligt är, att
frid och lugn annars icke kunna återvända i min själ! Du
må derför hellre hjelpa mig med min plan, och jag besvär
dig att icke söka afråda Kornelli, då jag i morgon föreslår
honom att med sitt sällskap hedra oss någon tid. Under
alla omständigheter, Brant, har jag ditt hedersord, att aldrig
yppa detta vårt samtal!»

»Det har du», svarade Brant suckande, »och ännu har
jag aldrig brutit det.. . Men du är ohjelplig, Lindorm! Du lider
af hemlig mjeltsjuka midt i öfverflödet, och det vore vida
bättre och klokare, att du vände dig till någon skicklig läkare,
än att anställa dylika vådliga prof.»

Mörk blickade Lindorm på Brant. »Du är min gäst»,
sade han, »och du må fritt yttra hvad du anser lämpligt
att säga. Låt mig endast veta om jag har ditt löfte i
af-seende på Kornelli?»

»Nej, för ingen del», svarade Brant, högligen missnöjd
med den ringa framgången af sina ansträngningar, »jag skall
tvärt om göra allt hvad jag förmår för att öfvertala min svåger
att följa mig. Men, ty värr, lärer det blifva fruktlöst, så
snart en skymt af hopp visar sig att få stanna qvar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free