Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFJERDE KAPITLET.
Innan afresan försökte Brant hela styrkan af den
vältalighet, som vänskapens oro ingaf honom, för att förmå
Kornelli att följa sig. Men denne svarade: »Jag har gifvit
mitt löfte. Frukta dock icke, Brant! Jag kan beherska
mig... var säker derpå... Jag skall aldrig i henne, som
vi båda tänka på, se annat än min väns maka.»
»Men likväl älska henne!» inföll Brant.
»Ja, såsom man älskar ett härligt konstverk eller en
engel, hvilken det är omöjligt att draga ned i lidelsens låga
regioner. Så vågar jag tillbedja henne, utan att en blick
eller ett ord skall förråda min känsla.»
»Bah, dumt prat!» inföll Brant harmsen. »Åskådandet
af konstverk och englar föder inga passioner. Det der är
bara nonsens, hvarmed du söker lulla din heder till sömns.
Var en man, Kornelli, afskaka dessa frestelsens bojor, hvilka
hålla din djerfva ande fängslad! Vidblif ditt första, dig
värdiga uppsåt... res med mig, din vän, din bror och
vapenkamrat! För kroppsliga fiender viker hvarken du eller jag.
Men dem, du nu går att möta, är det bättre att fly, än att
mot dem försöka en kamp, hvars utgång är så tvifvelaktig.»
»Min hederlige Brant, jag flyr icke! Bed mig ej derom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
