Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett uttryck, hvilket smärtsamt förebrådde honom hans
sjelf-viskhet och den liknöjdhet, hvarmed han öfverlemnade åt
sin gäst att i långa andedrag suga det farliga giftet......
Under oupphörligt fåfänga öfverläggningar huru man
skulle finna ett lämpligt sätt att aflägsna Kornelli från huset
hade en månad småningom förflutit. Men ännu hördes ej
ett ord om tilltänkt afresa undfalla Kornelli. Likväl hade
han föreslagit och Lindorm med nöje mottagit hans anbud,
att alltid göra denne sällskap på hans resor i trakten, och
när de stundom voro af för trivial beskaffenhet att kunna
skänka Kornelli någon förströelse, visste han sjelf vägen till
Rosendal och undvek med nästan ängslig sorgfällighet att
någonsin vara ensam med Georgina.
Men då han trodde sig obemärkt, hvilade hans öga på
henne med ett dystert, svärmande uttryck. Hela fjerdedels
timmar kunde han sitta och betrakta henne om aftnarne, då
hon sydde och Lindorm som vanligt läste högt. Denne
bemärkte det med allt högre stigande oro ... Kornellis svårmod
hvilade tungt på hans själ.
Sjelf kunde Lindorm icke gifva någon vink om afresa,
ty Kornellis uppförande gaf ingen anledning dertill. Han
syntes fullkomligt beherska sin lidelse, men den röjde sig i
hans infallna kinder, hans vårdslösa hållning och ögats
brinnande blick. Han talade aldrig till Georgina. Men då hon
yttrade något, tycktes hela hans väsende vara öra, och när
de promenerade till samman, bjöd han henne icke nu såsom
förr sin arm, utan gick tyst på afstånd med armarne
korslagda öfver bröstet eller ryggen. Samma förhållande uppstod,
i fall han af en händelse inträdde i ett rum, der hon var
ensam. Då lemnade han det hastigt, eller satt han stum
som en bild.....
Hermer och hans fru hade länge insett förhållandet och
beklagade i sitt hjerta, att saken var för mycket grannlaga
att omnämna. Likväl föresatte sig Hermer att söka ett
lämpligt tillfälle att tala med Kornelli. Men då denne syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
