Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru stående midt på golfvet och Kornelli liggande vid
hennes fötter, krampaktigt fasthållande hennes hand i sin,
under det hans eldiga, passionerade ord beskrefvo den känsla,
som brann i hans hjerta och förstörde hans varelse.
Lindorm kände i bokstaflig mening jorden skälfva under
sina fötter. Han var nära att störta in och låta sin vrede
eller, rättare, sitt raseri ljunga mot dem båda, men han
bibehöll så mycken sjelfbeherskning, att han förmådde
af-bida Georginas svar.
»Stig upp, kapten Kornelli, och släpp min hand!» sade
hon kallt och värdigt. »Ni vanärar både mig och er genom
detta uppträde. Och huru oridderligt har ni icke handlat,
då ni narrade mig hit, under förevändning att detta ställe
var lämpligast för verkställandet af den öfverraskning, jag 1
morgon ämade åt min make på hans födelsedag! Ni ville
meddela mig ett förslag, och då jag, utan att misstro er,
följer er hit, vågar ni att så djupt förolämpa mig, hustrun
till den man, som gästfritt tillbjöd er sitt hus. Är detta att
handla som en man af heder? Nej, i sanning ... Men stig
upp och lemna mig! Afbed inom ert hjerta detta brott mot
Gustaf, och jag skall söka glömma och kanske beklaga ert
vansinne.»
»Gud vare lofl» hviskade Lindorm. »Jag visste, att
hon skulle hålla profvet. Men detta är ingen lugnande syn
för en äkta man. Han ligger der på knä, orörlig som en
bild, och hans förtärande blickar tyckas vilja uppsluka henne,
under det hon förgäfves bemödar sig att lösslita sin hand.
Men han talar... det måste jag dock höra!» Lindorm
lyssnade.
»Beklaga och glömma... Är det all tröst, ni har att
bjuda mig i utbyte mot ett helt förspildt lifs elände? Finnes det
ej i ert hjerta någon känsla, som hviskar ett hugsvalelsens
ord i det hopplösa mörker, som omger mig?»
»Nej, kapten Kornelli, det högsta ni af mig kan vinna
är medlidande med er svaghet. Allt för djupt och innerligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
