- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
438

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

älökar jag min make för att ett ögonblick längre vilja lyssna
till edra ord. Gå derföre, om ni ej vill tvinga mig att
/<»-akta er!»

Hon gjorde ett våldsamt bemödande att lösslita handen.
Nu lågade ett förfärligt uttryck i Kornellis öga. Han
uppreste sig hastigt, och oförmögen af all besinning, glömsk af
heder och pligt, slog han djerft med passionfull häftighet
sin arm kring den unga qvinnan, i det han vildt utropade:
»Ni får, ni skall icke förakta mig!»

Georgina uppgaf ett genomträngande skrik, oeh nu var
det förbi med Lindorms sjelfbeherskning. Han uppryckte
dörren. Bleka, och förstörda genom lidelsernas vilda tumult,
med ögonen sprutande eld, stodo han oeh Kornelli midt
emot hvar andra. Då arbetade sig orden likt våldsamt
upprörda vågor öfver Lindorms darrande läppar:

»Huru vågar du, skurk, vanvettige usling, att så
förolämpa min hustru oeh mig!»

»Håll!» stammade Kornelli emellan de hårdt
sammanbitna tänderna. »Väl har jag nu förolämpat dig, det är
sant, men heller aldrig förrän i detta ögonblick. Jag har
kämpat mången hård kamp med den olyckliga passion, som
förblindat mitt förnuft och hela min varelse, och derföre,
Lindorm, förtjenar jag icke af dig denna skymfliga
behandling, den du skall aftvå med ditt hjertblod.» De sista orden
hviskade han sakta i Lindorms öra och lemnade skyndsamt
paviljongen.

Georgina, som stått der darrande, i spänd väntan,
kastade sig nu till sin makes bröst, hvilken med
hänryckning slöt henne i sina armar. »Min ädla, hjeltemodiga maka»,
utropade han, »min älskade, tillbedda engel, aldrig, aldrig

— det svär jag vid Gud och denna bittra och saliga stund

— skall någonsin ett tvifvel mera inrymmas i min själ. ..
Gifve den allsmägtige att det endast åter vore lugn och frid
i den olycklige Kornellis själ! Jag förgick mig under
upp-brusningen af mina känslor: jag förolämpade honom djupare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free