- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
439

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än jag velat det, och bittra, men för sena äro de
förebråelser, jag gör mig sjelf, som öppnade för honom mitt hus, ja,
tiggde och trugade honom att der qvarstanna. 0, min
Georgina, hade jag lyssnat till dina böner, dina föreställningar,
skulle ingen storm rasat öfver vårt lugna, sköna eden ....
Hvem vet huru det nu slutas.»

»Huru kan det slutas på annat sätt, än att kapten
Kornelli reser så fort som möjligt?» frågade Georgina
förundrad.

Lindorm teg. Han fruktade med skäl, att det icke skulle
aflöpa så lätt, men rädd att gifva Georgina del af sina
tankar, förblef han tyst och gaf henne armen för att återvända
hem . . . »Skall du ej gå upp och tala några lugnande ord
med honom?» frågade hon, då de stodo vid trappan till öfra
våningen.

Lindorm tryckte hennes hand och flög upp till
kaptenens rum.

Denne stod midt på golfvet, sysselsatt med att rengöra
sina pistoler. Han syntes nu lika lugn och kall som han
för en stund sedan var uppretad, och det han förehade
behandlade han alldeles på samma sätt som om frågan varit
att laga sig i ordning till en målskjutning.»

»Har du dina redan i ordning?» frågade han Lindorm
vårdslöst, utan att med minsta ord nämna den föregående
förfärliga stunden.

»Nej», svarade baronen lugnt, »jag behöfver dem icke:
jag ärnar icke begagna dem, ty vi hafva båda förorättat
hvar andra. Jag för min del erkänner det, Kornelli, och
räcker gerna handen till försoning. Gör du det samma, så
mottag min!»

På Kornellis läppar krusade sig ett föraktligt leende.
Han svarade blott: »Fy!»

»Du gör mig orätt», återtog baronen, »om du tror, att
feghet ligger till grund för min foglighet. Nej, vid gud, en
så ömklig beståndsdel finnes icke i min karakter1 Och hade

Gustaf Lindorm. II. 14

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free