Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköterskan att taga barnet, svepte en kappa omkring sig och
gick ner.
»Tog baronen vägen åt det nya gärdet?» frågade hon
en gosse, som stod på gården.»
»Nej, han gick åt parken, hennes nåd!»
»Åt parken?» sade hon med en besynnerlig aning. »Han
var ju ensam!»
»Ja, han var ensam, men kaptenen gick några minuter
förut.» ... Ett rysligt ljus började uppgå för Georgina.
Hon flög genom parken, men i sin grufliga ångest förvillade
hon sig sjelf. Slutligen hade hon hunnit nära slutet af den
samma, då hennes öra nåddes af ett skott och strax derpå
af ett annat, hvarpå följde ett svagt, smärtsamt rop. Hon
stod på planen. Lindorm låg der badande i sitt blod —
kulan hade trängt genom de ädlare delarne. Kornelli
knäböjde och försökte under qvalfull ångest att förbinda såret.
Georgina störtade med ett sönderslitande skrik fram till sin
make. Lindorm såg upp och räckte henne sin hand,
hvilken hon stum tryckte till sitt af namnlösa plågor qvalda
hjerta.
»Gustaf, min Gustaf!» voro de enda ord, som sväfvade
på de bleka läpparne. Lindorm tecknade åt henne att
uppresa honom och sätta sig så, att hans hufvud finge hvila
mot hennes bröst. Hon hade sansning, så länge han ännu
kunde önska något, och när han nu hvilade så som han
begärt det, sväfvade ett heligt, ljuft småleende öfver hans
läppar. Georgina lutade sig ned, och en lång kyss,
afske-dets och dödens kyss, sammansmälte på deras läppar.
»O, huru lyckligt, att du kom hit», hviskade han, »huru
saligt att få dö vid ditt hjerta! Förlåt mig, min själs
älskade, den sorg.. . jag nu gjort dig ... . förlåt äfven
Kornelli ! Min var skulden . . . Bed för din Gustaf . . . och
kom snart efter... snart., snart!» Vid dessa sista ord,
dem han med möda framstammade, betäcktes hans öga af
ett töcken — en tyst svick, en sakta handtryckning, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
