- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
444

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf Lindorms själ hade framträdt inför den store
domaren öfver handlingar och känslor.

Ungefär en half timme hade förflutit, då Hermer i
andlös ångest anlände, och för första gången i hans lif
öfver-gaf honom hans styrka, då han såg den arma sanslösa
Georgina utsträckt vid sidan af hennes makes lik och Lindorm,
vännen och sonen, bortgången för alltid. Djupt skakades
Hermers manliga själ. Det första, som väckte den till tanke
på det närvarande och till besinning af Lindorms sista bön
om skydd för den efterblifne, var åsynen af Kornelli, hvilken
satt der orörlig, i stum förtviflan och med nästan vansinnig
blick stirrande på gruppen.

»Res!» ropade Hermer honom i örat. »Allt är färdigt
der uppe för den förstkommande.»

Betjeningen hade nu samlat sig, förvirringen var ryslig
och derunder blef Kornelli mekaniskt förd till vagnen. Den
gamle kusken, hvilken redan fått hemliga föreskrifter, satte
sig upp. Kornellis saker voro af den nye förvaltaren hastigt
nedburna, ingenting fattades, utom den för alltid förspilda
samvetsfriden, och så bar det af likt en stormil genom natten.

Äfven i Kornellis själ var det natt.

Mången vinters snö har sedan denna afton fallit öfver
Lindorms graf, mången sommars blommor strött sitt doft
deröfver och ännu sitter Georgina i tröstlös smärta på det
ensliga Engelviken. Hennes tårar hafva icke uttorkat, men
omsorgen om den uppväxande sonen, hennes älsklings
af-bild, har sammanhållit den svaga lifstråden. Längtande
fästes hennes blick hvarje morgon på kyrkogårdens höga
pilar, hvilka skyddande utbreda sin skugga öfver hennes
makes graf; hvarje afton uppsänder hon en längtande suck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free