Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fäste sig vid dagen såväl som’vid pokalerna, om hvilka en
kringvandrande finngumma (händelsevis närvarande, då de
ankommo) spått, att om någon af dem sönderslogs, bådade
det stor olycka inom slägten.
Huru den första pokalen blifvit förstörd, visste Alfhild
icke heller, men att det stått i någon gemenskap med hennes
mors död, det hade hon kunnat gissa, och huru tillfällig
saken utan tvifvel var, hade likväl prosten, en i öfrigt
fördomsfri man, fast sig dervid. Och ännu ljöd i dotterns öron
faderns afskedsord, då han på morgonen anträdde vägen
till kyrkan: »Akta pokalen, Alfhild!»
Nu hade hon genom ovarsamhet förstört det sköna
arbetet, förstört sin fars goda lynne, icke blott för dagar,
nej, kanske för hela veckor. Alfhild suckade djupt.. hon
kände sin far och visste, att timmar af ångest skulle följa
på den hon redan led.
Prosten Frenkman var en i allo måtto sträng man.
Han älskade varmt sin dotter, men denna kärlek erhöll blott
det andra rummet. I det första stod och hade alltid stått
hans egen jemfasta vilja, och der denna bjöd gehör, böjde
sig hans omgifning i ödmjuk lydnad. Han hade gammaldags
begrepp om den faderliga och husfaderliga myndigheten, och
det fans blott en enda person i huset, hvilken stundom, ja
ofta uppreste sig deremot, och denne, vid tillfallet hemma,
hade just under förbigåendet blifvit lockad af klangen och
inträdde nu i salen.
Det var en man af omkring sextioåtta års ålder, med ett
för sina år ovanligt rörligt ansigte och en kroppsställning,
bevittnande, att han fordom måtte gält som typ för en
Herkules.
Visserligen hängde nu mera den urmodiga uniformsrocken
i ett och annat veck, och vintern hade kastat sin snö såväl
i de yfviga bågame öfver ett par öppna grå ögon som i fransen
under kalotten, men det oaktadt röjdes ännu i den gamle
krigarens väsende en kraft och en fasthet, som antydde, att
äfven han kämpat ut mången kamp med lifvet sjelft samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
