- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
6

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att dess gyllne tärningspel ännu icke förlorat allt behag för
honom.

Kapten Sebastian Örnros, eller farbror Sebastian, såsom
han gemenligen kallades i orten, var en yngre bror till
Alf-hilds mormor och son af framlidne kyrkoherden Lars
Örnros i Hammarby. Af kaptenens tidigare ungdomshändelser
och mångskiftande öden vilja vi blott nämna, att, sedan han
hoplagt sin hustrus ögon och jordat sin sista förhoppning,
en tioårig son, kände han sig fullkomligt trött vid sitt eget
ensliga hem och flyttade åter till Hammarby, hvilket vid den
tiden innehades af hans äldre bror, men sedermera
tillföll prosten Frenkman, troligen mest genom dennes
giftermål med aflidne kyrkoherdens systerdotter, Alfhilds mor, som
ensam med gubben Sebastian delade sin barnlöse morbrors
betydliga förmögenhet.

Kapten Örnros hade sålunda upplefvat tre generationer
inom Hammarbys gamla murar och i följd derafblifvit vittne
till såväl den äldre som nyare inrikes historien.

Alfhild var hans ögonsten, och genom sitt jemna, milda
väsende helade han ofta den oro, som faderns sträfva allvar
tillfogade hennes veka sinne. Ömt och erkänsamt slöt sig
derföre den unga flickan till den gamle, hvilken sedan
barndomen för henne varit en medlare, så ofta detta behöfdes.

»Du barn, jag hörde något buller!» Med dessa ord
trädde gubben öfver tröskeln och tillslöt långsamt dörren.
»Hvad var det, som klingade?»

Alfhild svarade ej, men hennes lilla hvita hand visade
på styckena af den sönderslagna pokalen.

»Gud hjelpe oss, gud hjelpe dig!» mumlade farbror
Sebastian, då hans blick fästes på förödelsen. »Skön
bröllopsgåfva! Allt intill tredje och fjerde led bära de
fördömda pokalerna frukten med sig. Barn, barn, hvad
hade din hand att göra vid den der? Hvilket osaligt infall
kom öfver dig, att du skulle nedtaga den gamle
olycks-profeten, som nu stått der neddammad och glömd minst
i sjutton år?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free