Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar på hvad du skall uträtta, och erinra dig, att knappt
en och en half timme återstår förrän vi hafva här biskopen,
grefven, din far och hela samlingen af pastoratets
ståndspersoner! Nu, min flicka, får intet spår synas af oro eller
bekymmer. Du har i dag tillfälle att öfra dig i den för
qvinnan mest nödvändiga konsten, den att beherska sig, och
jag hoppas, att min lilla Alfhijd som en hjeltinna består det
första profvet.»
Tyst och inom sig erkännande nödvändigheten att
iakttaga sin gamle väns råd, gick Alfhild ut. Och mängden af
de husmoderliga bestyr, som i dag hvilade på henne,
upptog tiden med en sådan hastighet, att hon knappt, stående
framför spegeln i sin kammare, hunnit upprulla den sista
silkeslocken af sitt skönå blonda hår, förrän huspigan, den
i allmänt tal så kallade »kammar-Stina», gläntade på dörren
och tillkännagaf, att allt kyrkofolket strax vore i antågande.
Alfhilds toalett — hon bar i dag sjelfva högtidsdrägten,
en silfvergrå sidenklädning med blekröda bandrosetter —
slutades i största hast, och inom några minuter stod hon,
insvept i palantinen, på förstugubron för att väkomna de
förnäma gästerna.
Hammarby prestgård har kanske ett bland de skönaste
lägen man kan få se. På ena sidan innesluten af en större
insjö och på den andra af en kedja skogbeklädda kullar,
företer den taflor, hvilka, äfven belysta blott af en
vinter-lig sol, väcka och underhålla poetiska ingifvelser.
Vid sjöns ena sida, på uddens sluttning, stod det i dag
utdömda, mörka, dystra templet, och förunderligt långa och
tunga höjde sig Jetteskuggoma af dess byggnadsform mot
skogens rand. Öfver det ensliga tornet sväfvade några
uppskrämda kajor, hvilka bygt sin vinterboning i de remnade
murame, men som nu, störda i sitt lugn, drogo bort under
en skriande afskedshymn att samla några koifn i förråd åt
den kommande aftonen, då de ostörda fingo återtaga sin
bostad. Äfven menniskoma lemnade det älskade templet,
men de hade samlat kornen till vinterförrådet derinom, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
