Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då glasen härefter klingade till samman, var
sinnesstämningen så upprymd, att historien om pokalens förebud syntes
Alfhild endast som en tradition, omöjlig att få i
sammanhang med det företag, som här berördes.
Sedan en viss jemvigt åter intagit sinnena, uppstod
frågan hvarifrån man borde förskrifva byggmästare. Prosten
hade redan en planritning till hands från en af Stockholms
skickligaste arkitekter, men grefven menade, att sådant blefve
en oberäknelig kostnad samt att en skicklig person lätt
kunde finnas utan att han förskrefves från hufvudstaden.
Vid denna anmärkning mulnade prostens redan förut
töckniga panna, och liksom en välkommen solglimt på en
mulen dag inflöto biskopens ord:
»En ung norrman, skicklig arkitekt, med utomordentligt
granna betyg och ett utseende och ett sätt, som bevittnar,
att han är en man af både lefnadsvett och bildning, har i
dessa dagar blifvit rekommenderad hos mig. Han reser på
sin konst, men, enligt hvad jag har anledning att tro, äfven
för sitt nöje samt ärnar uppehålla sig ett eller ett par år i
Sverige.»
Förslaget tycktes vinna lifligt bifall, troligen mest
der-för, att det framstäldes af biskopen, ty från synpunkten af
kostnad lofvade det grefven föga hopp att blifva mindre
känbart än prostens. Men derom blef nu ej fråga. En
arkitekt måste man hafva, och det var endast farbror Sebastian
som sakta mumlade: »En norrman — och pokalen skulle
just i dag sönderslås...» Högt kunde han likväl icke höja
sin röst mot det bifall, grefven uttalade, men inom honom
lefde och rördes en gnista af ovilja, hvilken säkerligen icke
nu fick sin första upprinnelse.
Efter slutad middag reste biskopen med grefven till
slottet, och småningom skingrades äfven de öfriga gästerna,
så att om aftonen, då månen tittade fram mellan kyrkan
och skogsdungen, blickade den endast ned på den ensliga
gruppen af trenne personer, sittande omkring spiselden i den
nu tomma salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
