Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åter någon skruf i olag!» hviskade friherrinnan till sin
syster samt gjorde, liksom hon ej hört grefvens svar, en
stor svängning omkring i rummet efter ridikyl och handskar.
Grefvinnan ringde, och betjenten inträdde med de bebrämade
sidenpeliserna, hvarefter damerna lemnade salongen.
Grefve Albano hade uppstigit för att pligtskyldigast buga
sig för sin mor och tant, men derpå satte han sig åter i
den mest beqväma ställning, han kunde finna. Detta var
likväl en bland de sällsynta gånger, då han gjorde sig
skyldig till den bristande uppmärksamheten att icke följa sin
mor ned för trappan, och något skäl fans således, hvilket
kom honom att förgäta så väl brukets som den sonliga
plig-tens fordringar.
Några halfhöga ord talades emellertid i musikrummet,
och ehuru Albano satt fullkomligt orörlig, bevittnade hans
skarpa, spända blick, att han sökte uppfånga ljuden. Detta
bemödande var likväl förgäfves, men då de yttre dörrarne
slötos och allting åter blef tyst, mumlade, hån förtrytsamt:
»Förmodligen nya vinkar om huru en fattig fröken bör bete sig
för att fånga en kroppsligt vanlottad men rik fideikommissarie.
De falla emellertid icke i fruktbar jord hos henne. Elände,
elände .. var jag ej nyss på väg att glömma detta då den
otåliga modern, som väl tycker, att affären går för
långsamt, väckte mig genom sitt spanande... Nej, nej, det är
icke för de på jorden fördömde att glänta på paradisets
dörr: den har ingen ingång för dem.
Han vred sig i olika rigtningar mot de i rikt tapisseri
broderade soffdynorna. »Hvila, domning, sömn .. omöjligt!»
Han reste sig till hälften och kastade den till hans oro
oskyldiga kudden med sådan häftighet från sig, att den flög
igenom ena glasdörren in i musikrummet. Strax derpå hördes
fraset af en sidenklädning. En ung flicka uppryckte
dubbel-dörrarne och stannade på tröskeln.
»Gälde denna kallelse mig?» frågade fröken Rawenstein
i en ton emellan förtrytelse och förundran.
»Om förlåtelse, den var alldeles ouppsåtlig!» svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
