- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
16

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Albano, steg upp, gick till fönstret, öppnade det och kallade
på en livréklädd dagdrifvare, som roade sig på gården med att
göra ingenting.

Betjentens inträde verkade ett icke ovälkommet afbrott.
Dynan kom på sin plats, glasbitarne upplockades och
befallning utfärdades att genast låta byns glasmästare godtgöra
skadan.

»Är min far redan hemkommen?» Denna fråga gjordes
i förbigående, då betjenten ämade tillsluta dörren.

»Nej, herr grefvel»

Den tilltalade afträdde.

Albano gick fram och åter, utan att säga ett ord. Fröken
satte sig till sybågen, sedan den genom en lätt rörelse blifvit
framflyttad till fönstret.

Den unga damen var vacker och elegant till både
utseende och hållning, men den mjuka gracen i hennes väsende
hade en tydlig tillsats af trötthet — trötthet i ungdomens
första blomstring... Man såg, att hon kände sig hvarken
fri eller lycklig.

»Ack hvad det synes friskt och skönt der ute!» anmärkte
hon, då tystnaden blef allt för långvarig. Likväl var det
icke blott behofvet att säga något, som framkallade den unga
frökens yttrande. Hos henne var det en ren innerlig längtan
att njuta af den nyvaknade naturen, men hon kunde ej komma
dit, ty den moderliga befallningen hade förständigat henne
att vara hemma och roa sin kusin.

»Du älskar då mycket det, som är friskt och skönt?»
svarade Albano och gaf sina ord ett uttryck, hvilket
för den, som var så van vid hans misstänksamhet, lätt
tillkännagaf, att hans retliga lynne funnit ett ämne att fasta
sig vid.

»Älskar då icke Albano naturen och en vänlig vårdag?»
frågade hon mildt.

»Jo, visserligen naturen, men i en annan drägt. En
stormfull, tjutande oktoberafton med strömmar af regn,
se det är något, som behagar mig; det blir harmoni med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free