Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min själ, hvilken aldrig kan harmoniera med de vänliga
vårdagame i deras evigt lugna skönhet och eviga grönska.»
»Men hvar före icke, Albano, säg mig hvarföre icke?»
Telma lät handen med nålen hvila mot bågens kant; hennes
blick följde med ett oroligt uttryck hennes kusin.
»Hvarföre? Du plågar mig ofta med detta ord, Telma,
som har ett eget pinande ljud. Jag kan dessutom icke säga
det så, att du förstår mig.»
»Säg det ändå, Albano — det skall göra dig godt att
tala! Jag förstår dig nog.*
»Nej, Telma, det gör du icke! Jag förstår mig ej sjelf
.. hur vill då du försöka det? Men ett vet jag likväl, att
du är allt för god, allt för tålig vid mina ofrivilliga nycker.
O, att du blott vore sådan, utan annan inverkan än ditt
eget hjertas. Men du är god af naturen, tålig genom vana
vid lydnad. Tänt Rawenstein har studerat
uppfostringsväsendet. »
»Jag förstår dig ändå ej, Albano — jag hoppas det
åtminstone, ty hvarföre skulle det vara din afsigt att såra
mig?»
»Nej det’vore sannerligen bra otacksamt för det du
så berömvärdt genomgått första graderna i den...»
Albano afbröt sig tvärt och en häftig rodnad färgade
för några ögonblick de gulhvita kinderna alldeles blodröda.
Han kände ett styng genom hjertat. Så hade han förut
många gånger erfarit det, då misstankens farliga demon ryckt
honom med sig, men vid en blick på Telmas
omisstänksamma drag förebrådde honom en Aastig blixt af bättre
känsla den hårdhet, han begått mot henife.
En tystnad uppkom, hvilken kändes lik en lufttryckning.
Telma, som af hans tal anade mer än hon förstod, var på
väg att gråta, men Albano skulle naturligtvis icke se det:
hon sköt undan bågen och steg upp för att gå ut.
Han gick emot henne.
»Telma, jag har gjort dig ondt; jag är en vild
men-niska, ett odjur, som kan plåga dig så.. men om du för-
Kyrkoin vigningen L 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
