Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, visserligen icke, herr grefve. . men’ om man för
rättvisans skull betraktar saken från en annan sida, så är
det icke heller lappri för en ung flicka, huru förståndig som
helst, att bli försörjd med utsigt till en sjuksköterskas plats.
Någon glädje af lifvet begär menniskan alltid vid den åldern.»
»Min käre vän, du utsträcker ofta nog långt den
frihet jag, af aktning för din ålder och din mångåriga och
trogna tjenst inom vårt hus, tillåter dig i afseende på
yttranderätten!» sade grefven med tydligt missnöje.
»Om förlåtelse, hans nåd! Jag skall icke öppna mu»
mera...» Borgstedt steg upp för att stulta af till kontoret.
»Vänta då, vänta, sitt ner igen, ditt gamla tjurhufvud!
Det är väl mera du har på hjertat. Tala, låt mig höra
om det är något, som liknar sundt förnuft!»
»Nej, hans nåd, jag har just ingenting vidare att säga
om den saken. Jag ville blott af själ och hjerta önska, att
det blefve ett gudi behagligt äktenskap... det vill efter min
mening betyda, att hjertat skall åtfölja handen, ty då drages
den onda dagen med den goda i fred och fröjd. Och efter
allt hvad jag kunnat finna af vår fröken, skulle visst sådant
vara att förvänta, om hon bara ej ständigt plågades af
misstänksamhet från unge grefvens sida. Men han vore aldrig
sådan, om ej friherrinnan hade sina tillställningar, ty så
mycket begriper jag, att han älskar fröken.»
»Ja, så tror jag med, och väl vore om vi en gång
finge bröllop. Hvad har jag för glädje af lifvet och alla
mina förträffliga inrättningar, förr än jag ser en annan
arf-vinge åt mitt namn och mina egendomar. ■ Albanos helsa
lofvar honom i öfrigt ej att skörda många somrars frukt.
Och när jag bättre tänker på hvad du yttrat om svägerskan,
finner jag, att du dömer rätt. Jag skall just i anledning
deraf ge henne en vink.»
Med ett leende, som tolkade upprigtig förnöjelse, drog
gubben Borgstedt sig till dörren. Mot friherrinnan hade han
en nagel i ögat, emedan hennes högdragna väsende ofta låtit
honom känna dessa små styng, som drygheten rigtar mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
