Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit så piskade, att jag trodde, att herr Amor med seralj
i harmen skulle upplösas i trasor. Men långt derifrån:
hela sällskapet har med god min mottagit sin tukt, hvilket
bäst visar sig deraf, att de rigtigt stråla af belåtenhet. Se
så, lille farbror, jag försäkrar, att jag tröttnar på det här!
Det ser precist ut, som om farbror fallit ned från skyarne.
Har jag gjort något så orätt deri, att jag rustat upp det här
präktiga rummet åt vår gäst? Jag har icke ännu sagt
hvarföre jag gjort det. Kom hit och se genom fönstret... Der
ha vi den gamla, lutande kyrkan, hvilken tyckes hviska
sin aftonbönsuck, och här den öppna platsen, der den nya
helgedomen skall uppstå i sin morgonrodnad ... Tänk nu
vidare huru arkitekten skall sitta här och, stödjande armen mot
fönsterkanten, hvarje morgon och hvarje afton blicka på sitt
arbete! De begge motsatserna skola inspirera honom.»
»Gud hjelpe oss», suckade kaptenen och drog ett djupt
andedrag från sitt beklämda bröst. .. »gud hjelpe oss —
’inspirationer!’ Jag säger dig, barn, att inspirationer äro
knäfvelstyg, som göra mera ondt än allt annat ogräs till
sammans. Jag vill just fråga, hvad det är annat än en
sådan der fördömd inspiration, som förledt dig till det här
galna påfundet att sätta i ordning ett rum, hvilket stått
tillslutet i öfver femtio år?»
»Nå, men jag frågar hvad ondt som ligger deri? Det
var ju tvärt om nyttigt och bra, ty en gång skulle väl ändå
rummet städas upp.»
»Du är ett blindt barn, min lilla Alfhild, och rusar
fram liksom intet annat funnes i verlden att bry sig om än
dina infall!» sade den gamle kaptenen tankfullt. »Nu gör
detta dig lycklig.. du har längtat efter denna glädje på
samma sätt som du fordom längtade efter en ny docka, och
som du framdeles skall göra efter någon annan lika bräcklig
leksak. Men jag vill berätta dig en fabel, som visar huru
det icke sällan händer, att, då vi uppnått det mål, hvarefter
vi längtat, en oförutsedd händelse hos oss föder en ny och
ännu häftigare trängtan att återkomma i det gamla läget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
