Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt oss nu gå in, och nämn ingenting för farbror Sebastian!
Han skulle bara skratta åt oss.»
Åter inkomna i salen, stoppade prosten pipan och tog
ett tidningsblad, Alfhild sin nystfot, men härfvan trasslades,
ty tankarne och fingrarne följde ej samma väg .. En god stund,
ungefär en half timme, kunde hafva förflutit, då det åter
började köra och frustandet af en häst hördes helt nära.
»Om det åter är bländverk, så är det satanstyg!» sade
prosten Frenkman i det han bortlade pipan och steg upp.
»Nej, pappa, nu stannade det på gården!» utbrast
Alfhild lifligt. »Nu är det ganska säkert, att vi icke
bedraga oss.»
Och Alfhild hade rätt. Då de denna gång kommo ut,
stod der en nyligen framkörd norsk karriol, och ur
densamma nedhoppade den väntade arkitekten.
»Vi skulle önska oss ega en »målande» penna!» brukade
äldre tiders romanförfattare yttra vid hjeltens eller hjeltinnans
entré på romanens scen. Och ehuru det kan anses
kinkigt att i bildspråket fresta på det förlegade, vore detta
icke att se på, om man blott dermed vore hulpen. Men
sanningen är, att det har sig mer än kinkigt att hitta dessa
slags icke patenterade pennor, då det gäller att teckna vissa
personer liksom vissa karakterer.
Rudolf Leiler, den unge norrmannen, hade ett ansigte
med så vexlande minspel, att det var svårt att förstå dess
uttryck. Man förvillades af de svartblå ögonens tjusande
trollglans och af läpparnes leende, hvilket syntes hafva lånat
sina beståndsdelar från både engeln och demonen.
Kortli-gen: det vore lika fåfängt att teckna honom efter första åsynen
som att öfversätta ett arbete från ett språk, som man ej
förstår eller åtaga sig läsningen af ett bref, hvilket ännu icke
blifvit uppbrutet.
Allt hvad således kan sägas, är att vår norske
byggmästare, omkring 27 år gammal, höll sina goda tre alnar,
hade ett höghvälfdt bröst och ett par atletiska skuldror, på
hvilka bördor af icke obetydligt omfång tycktes tryggt kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
