Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvila. Ansigtet var ovalt och visade en profil, hvars något
skarpa form (så vidt man kan lita på en sådan prägel)
antydde en högtsträfvande ande. Pannan, korsad af ett par
stora ådror, bildade vid ögonvrån ett djupt veck, hvilket
sammanflöt med de mörka, liksom penslade ögonbrynen.
An-sigtsfargen var sådan den kläder en man, ej snö och smultron
på lena sammetskinder, utan brun, frisk och litet väderbiten
såsom det höfves nordens söner. Omkring hans hufvud spelade
luftiga, naturligt krusade lockar af korpens glänsande färg.J
Sådan stod arkitekten framför sitt värdfolk.
Var han vacker, var han ful? Alfhild kunde icke afgöra
det så noga, men då han med den bildade verldsmannens
lätta väsende helsade och såsom den största godhet utbad
sig att få utgöra en deltagare i deras husliga hvardagslif,
då tillstod hon för sig sjelf, att hon icke begrep hvarför hon,
vid den örnblick, som ur främlingens öga träffade henne
då han först visade sig, icke kände sig benägen att erkänna
hvad hon nu ganska väl såg, nemligen, att han vore — den
vackraste karl hon haft tillfälle att se.
Prosten Frenkman åter fann i byggmästaren en högst
bildad och intelligent ung man, med hvilken han, för att
döma af början, troligen skulle komma att trifvas. I följd
häraf bjöd prosten genast på en pipa och hviskade åt
Alfhild, att hon skulle upptaga en butelj af det tre års gamla
ölet, utmärkt för sin friskhet och sin sköna färg.
Herrame togo plats i soffan, och innan kort hade Leiler,
med lätt och öfvad takt, inledt prosten i samtal om den
nya kyrkobyggnaden, det grefliga huset, slottet, ruinerna m. m.,
från hvilka senare, såsom utgångspunkten, en politisk brygga
slogs mellan gamla och nya tiden. Kort sagdt: vår arkitekt
utvecklade så mycken rörlighet och konstmessighet i den
svåra konsten att underhålla en alldeles främmande person,
att prosten Frenkman skattade sig mer än lycklig att hafva
blifvit välsignad med en gäst, hvilken lofvade honom en så
rik vinst i hans annars temligen inskränkta lif.
Alfhild kom nu med brickan och ordnade prydligt ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
