Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bord framför herrarne. Prostens stora tobakslåda,
sjöskums-piporna och glasen togo sig ej illa ut midt emot den gedigna
silfverkannan, i hvilken ölet var upphäldt.
»Vi bruka dricka det med socker», upplyste prosten,
»syran gör det eljest för starkt.»
»Får då äfven jag anhålla derom!» inföll Leiler och
räckte med en behaglig bugning sitt glas åt Alfhild, som slog
i sockret.
Ölet fräste och bornerade högt. Leiler förde det först
en gång till sina läppar, men insög blott ett par droppar
skum.
»Man har det ej bättre i Tyskland!» menade värden,
van alt höra det underbara ölet berömmas.
»Tyskland... vid min ära, jag tror icke, att någon
valkyria bjuder det bättre i Walhalls salar!» utbrast
arkitekten, kastande en Hick lik ljungeldens öfver Alfhild och
tömde sitt glas i botten.
Aldrig hade en sådan blick träffat Alfhild. Hon
rodnade ända upp under de blonda lockarne.
Nu inträdde farbror Sebastian. Prosten förestälde gästen
för sin gamle vän.
Arkitektens kind antog en högre färg, men den
härrörde troligen af den öfverraskning, han erfor vid kapten
Örnros’ egendomliga helsning, hvilken bestod uti ett
tank-spridt: »Jaså, jaså. . . jag kunde väl tro det!»
Kyi’koinvigmngen I
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
