Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•samtal Leiler förmådde både framkalla, sammanlänka och
vidmagthålla. Han hade rest mycket och med nytta i
främmande länder, och han visste äfven draga fördel häraf, men
på ett sätt, som ingalunda fick utseende af skryt och
pratsjuka, utan framstod helt naturligt, det ena i sammanhang
med det andra, samt efter utseendet helt och hållet
fram-kalladt af den anspråkslösa önskan att roa grefliga familjen
under måltiden.
»Min sann, om den der karlen är så dum; han har
lefvat/» hviskade’ friherrinnan Rawenstein till grefven, under
det hon, med känslan delad mellan nöjet att afhöra Leiler
och den icke heller så obetydliga njutningen att tillfredsställa
sin appetit skiftesvis lät sin blick ila mellan tallriken och
talaren. »Sannerligen går icke tiden framåt, min svåger
... en byggmästare med denna ton .. . Det är bizarrtl»
»Icke så bizarrtl heller, min nådiga fru svägerska!»
hviskade grefven lika tyst till baka. »Han är ju artist, har
ett artistiskt hufvud, ett artistiskt sinne och, hvad än mer är,
ett artistiskt utseende. Han har stor talang i sitt fack, och
en arkitekt, som presenterar sig så der och vet att skicka
sig som sällskapsman, kan man, utan att på minsta sätt
anse sig komprometterad, tillstädja ett otvunget umgänge.
Äfven biskopen hade; fast synnerlig uppmärksamhet vid
honom och rekommenderade honom särskildt.»
Friherrinnan nickade tillfredsstäld. »Visserligen», sade
hon, »i synnerhet på landet.»
Uppmärksamheten drogs åter till Leiler, hvilken märkte
den fordel, han med hvarje ögonblick vann och oupphörligt
sökte stegra genom en alltid ny vändning. Blott på en af
de åhörande förmådde hans konst intet; hvarje uttryck af
eldig tanke eller djupsinnig anmärkning studsade till baka mot
grefve Albanos köld. Och denne blef allt mera dyster och
fåordig, ju skarpare hans blick fästes på Telmas lifvade
drag. Hon, som under dessa flygtiga ögonblick af ovan
njutning glömde all försigtighet, alla spejande ögonkast,
öfver-lemnade sig helt och hållet åt behaget att höra den vidtbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
