Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstlad köld, misstänksamhet och småaktig hämdlust. Icke
förrän hon var lians, ville han visa henne det omätliga
djupet af en kärlek, hvilken ofta fick anstrykning af
sinnesförvirring. Albano fruktade, kanske icke utan skäl, att
passionens glöd, innesluten i en sådan beklädnad, skulle väcka
afsky, kanske till och med löje, åtminstone snarare detta
än en medkänsla.
Allt våldsammare höjdes och sänktes den
beklagans-värde unge mannens bröst under kampen, som föregick
inom det samma, allt hetare brände tåren på kinden, och allt
mattare flämtade lampan. En häftig ilning, som framrusade
genom dörren, hotade att helt och hållet släcka den. Albano
spratt till.. det gnisslade i dörren .. den uppdrogs långsamt,
och en skugga spelade på väggen midt emot. Stirrande
fastes nattsvärmarens blick derpå, tills den antog mensklig
gestalt och( gamle Borgstedts krökta figur på en gång trädde
fram mot bordet, der Albano satt.
»Herre min nådige gud», sade den trogna själen, »att
herr grefven på det sättet skall taga lifvet af sigl Jag hade
ingen ro der hemma och fruktade, att någon olycka inträffat.
Kors, så genomvåt grefven är.. ej en gång en kappa på.
För guds skull låt oss gå hem, jag ser ju, att här är
brinnande feber! Det går omöjligt an att dröja längre ute.»
»Låt mig vara, Borgstedt,» svarade Albano, långsamt
återkommande till verkligheten, hvilken med hård hand
vågade gripa in i hans drömmar, »gå du hem och försök aldrig
mera att störa mig på de vandringar, jag företager just för
att få vara ensam.»
Det låg väl något befallande, såsom det alltid brukade
ligga i grefve Albanos ton, men nu var det så blandadt
med smärta, ja kanske med blygsel att hafva blifvit funnen i
detta tillstånd, att Borgstedt, djupt nedböjd öfver bordet,
på hvilket grefvens hand hvilade, ej var i stånd att
återhålla en stor droppe, som nedföll derpå.
»Hvad nu!» utbrast Albano häftigt och bortryckte
hån-den liksom den blifvit stungen af en orm. »Har det kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
