Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åttonde kapitlet.
Arkitekten och hans unga värdinna.
Sedan Leiler fast sin farkost samt skickat en
hånleende blick och några otydliga ord öfver den mörka rand,
bakom hvilken berggrottan låg, hastade han med snabba
steg uppåt vägen till prestgården.
Ehuru midnattstimmen länge sedan inträdt, blef dock
Leiler med hoppfull förundran varse ett ensamt ljus
fram-tindra, för honom en vägledande stjerna, ty fönstret,
hvari-från det vänliga budskapet kom, var Alfhilds.
Detta kunde nu visserligen härleda sig deraf, att
Alfhilds rum, jemte pigkammaren, voro de enda sofrum,
som lågo åt gården, samt att man af höflighet blifvit
uppe för att höra åt när gästen skulle komma hem;
pigor hafva i alla tider varit högst opålitliga, och prosten
Frenkmans utgjorde inga undantag från den allmänna
regeln.
Leiler såg en skugga bakom gardinerna röra sig fram
och åter. Karo, bandhunden vid grinden, hade redan
genom åtskilliga välkomstmorrningar tillkännagifvit, att den vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
