Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leiler, upprymd af denna angenäma syn efter de
sist förflutna timmame, lät sig väl smaka, och den unga
värdinnan fick utan allt krus å hans sida förse tallriken
efter behag. Det var också bra länge sedan middagen, och
han tyckte sig aldrig haft en sådan matlust. Han hade
ocksä aldrig erfarit omsorger, som så intagit honom.
Emellertid tillagade Alfhild den nordiska gästdrycken och
räckte den ur handen utan bricka åt arkitekten, som
förtjust mottog allt samman.
Hvilket eldregn hans stora bruna ögon kastade öfver
henne ... Utan att egentligen se upp, kände hon likväl, att
hon ej nu kunde uthärda den elden. Han qvarhöll hennes
hand en sekund, men hastigt ryckte hon den undan, då
hans läppar för första gången andades en het flägt derpå.
^ Var Alfhild rädd för åskvädret ? * frågade Leiler liksom
om ingenting förefallit.
»Åh ja — åh nej. .. icke mycket.. . blott helt litet!»
»Nå, men hvar var ni, då jag kom hem från
kyrko-byggnaden, det har jag ej fått veta ännu?»
jag hade gått ned i byn till en sjuk hustru. Jag
trodde mig kunna vara förr till baka, men kom att dröja,
emedan jag träffade Telma Rawenstein der i samma
förrättning. Under det vi på hemvägen gingo och pratade, följde
jag henne nära till slottet, och derifrån är, som ni vet, ett
godt stycke öfver bron hem. a
»Fröken Rawenstein, besöker äfven kon armodets
boningar? Det är verkligen förtjenstfullt. Med den omgifhing,
hvaruti hon lefver, skulle jag knappt trott det möjligt att
underhålla så vackra känslor.»
»Och likväl är det så!» svarade Alfhild lifligt. »Ingen
kan ega ett bättre och vekare hjerta än hon, men ty värr
nödgas hon ofta dölja sina bästa känslor, emedan, om hon
ville tala derom med sin mor eller tant, de i bästa fall
skulle kalla henne en barnslig svärmerska. Äfven grefve
Albano, ehuru han lär vara god och rättvis mot de
under-hafvande, tål aldrig, att hon personligen besöker sorgens eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
