Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leiler ned till den unga, sköna flickan och hviskade: »0,
den, som en gång finge sitta i ett eget hem, liknande detta,
vid egen härd och förnöja sina ögon med åskådandet af
den förtjusande husmodern!»
Denna önskan kunde vara högst allmän, och intet svar
uppmuntrade Leiler att fortsätta. Likväl tilläde han:
»Om den tiden någonsin kommer, då .... ja, då måste
husmodern likna den blonda, leende engel, jag nu har
bredvid mig.»
Äfven nu svarade Alfhild icke ett ord, men glöden på
kinden brann högre, och allt flitigare flögo fingrarne, ehuru
mången maska fick upptagas på nytt och mången fallen
maska icke ens bemärktes.
»Jag ser på herr Leiler», yttrade prosten, mera än
vanligt upprymd, »att landsbygden i Sverge icke förekommer
©treflig. En sådan fridfull afton som denna är’ ock bland
de gladaste njutningar för sinnen, som älska det enkla
husliga lifvet.»
»Ja, jag älskar Sverge, jag känner det, ehuru dess
söner icke alltid visat Norges samma ädla gästfrihet, som
jag hittills kan berömma mig af att hafva njutit», genmälde
arkitekten med värma, »men hvad jag framför allt älskar,
är önekligen dess hemlifs husliga behag. Det tämjer mitt
af naturen något vilda sinne och stämmer det mildare.»
Prosten och kapten Örnros vexlade en märkbart
betydelsefull blick, men då den senares panna drog sig i
skrynk-lor, ljusnade prosten Frenkmans allt mera, och helt
frimodigt yttrade han: »Nåväl, om Sverge behagar herr Leiler,
så välj det till ett nytt fosterland! En skicklig man af
sådant yrke skulle hvarken sakna arbete, som kan föda honom,
eller hjertan, som kunna älska honom.»
»Redan någon tid har jag begrundat det ämnet!»
svarade Leiler. Men i hans röst snarare än i orden låg ett
undvikande, som antydde, att han fann sig besvärad .. .
»Ja, som sagdt, jag har mycket begrundat det, men
åtskilliga förhållanden, hvaruti jag är invecklad, fordra tid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
