- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
95

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ack, mina tänder, Stina, de värka grufligt!» Alfhild
påknöt en schalett om hufvudet för att dölja rodnaden.

»Kors, i herrans namn, hvad mamsell är röd», utbrast
kammar-Stina förvånad, »det är nu inte med rim heller, så
fasligt hon är antastad!»

»Är maten snart färdig, min dufva?» ljöd i samma
ögonblick farbror Sebastians röst från salsdörren.

»Strax, farbror lille, strax!» Så lydde den andra
nödtvungna undanflykten, hvartill kärlekens sorgliga
elementarstudier tvungit henne. Och genom hennes egna, kok-Lenas
och kammar-Stinas förenade bemödanden stod maten på
bordet precis tre qvart senare än vanligt.

»Jag trodde, att du icke hade ärnat oss någon mat i
afton, min flicka!» sade prosten, då han reste sig upp för
att taga aptitsupen. »Men kors så du ser ut, Alfhild. . röd
som en kalkonhöna! Hvad står nu på, jag trör, att du gråtit?»

»Gråtit, pappa! Nej, hvarföre skulle jag det?» Alfhild
darrade: hon vågade ej se upp.

»Det må du väl veta bäst sjelf, ty jag vet det
sannerligen icke, men kanske det bara är spisvärmen, som
åter-strålar på ditt ansigte.»

»Ja, det är så vanligt då man bakar pannkakor, pappa;
man blir alltid så varm deraf.»

»Nå, men säg, hvarföre ha vi kokerska, om du skall
stå i köksspisen sjelf? Det är ju ditt eget fel, som så
skämmer bort henne. Du får bestämdt ej göra det, ty jag
vill icke, att du ser ut som en kökspiga när du kommer in
till bordet. . . och lägg nu på minnet hvad jag sagt! Men
hvar är arkitekten? Har du icke skickat matbud?»

»Jo, pappa lille, han är väl strax här.»

Men i stället för arkitekten kom kammar*Stina och
förkunnade, att herrn svarat inifrån, att han ej mådde bra och
derför icke ville förtära något i afton.

»Jaså, ja det var en annan sak. Jag tyckte emellertid,
att han för en stund sedan, då vi talades vid, mådde rätt
väl .. . Kom, bror Sebastian!» prosten fylde bränvinsglaset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free