- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
96

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och förde det till sina läppar, men med ett hastigt och
dundrande: »Hvad är detta, hvem har tappat på bränvinet
i afton ?» sattes glaset med ett sådant eftertryck på bordet,
att innehållet for vidt omkring.

»Bränvinet, pappa! Det har jag tappat på, det är väl
rigtigt?» frågade Alfhild, bäfvande för det stränga uttrycket
i sin fars ansigte.

»Rigtigt?» upprepade prosten harmset. »Det är ättika

jag tror du yrar i qväll.»

»Så så, låt det nu vara nog!» medlade farbror Sebastian.
»Bror inser, att två lika ankare lätt kunna förblandas. Gråt icke,
barn, utan gå du vackert och skaffa oss rigtigt bränvin!»

Frenkman skakade på hufvudet. »Alltid skall bror
skämma bort henne med pjåsk!» knotade han, då Alfhild
hastigt flög till skafferiet för att rätta sitt misstag,

»Och alltid skall bror gräla öfver ingenting!» inföll
gubben Sebastian vresigt.

Ändtligen var aftonmåltiden slutad, bordet afdukadt och
Alfhild fri att begifva sig till den i afton mer än vanligt
efterlängtade »jungfruburen». Här begrundade hon vidare
kärleken och dess väsende. Hon åtminstone hade icke ens
på första aftonen af skapelsedagen erfarit annat än
bitterhet. »Men», tröstade hon sig, »i morgon blir det bättre
... Blott jag får se hans sköna, underbara ögon, glömmer
jag allt!»

Morgonen kom, men det blef långt ifrån bättre. Leiler
syntes icke vid frukosten. Han hade redan tidigt på mor*
gonen gått ned till kyrkobyggnaden samt återkom ej förrän
i det ögonblick man skulle sätta sig till bordet. Och hur
såg han då ut! Blek, sluten, nästan afskräckande
allvarsam. Blott en enda gång hvilade hans blick på Alfhild,
och det uttryck, som då låg deruti, var den djupaste smärta.
Kanske stod der ock något om ånger öfver den förflutna
aftonens tilldragelse. Så snart stolarne voro bortskjutna, tog
han mössan och återvände. På aftonen var han innesluten
i sitt rum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free