Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som infunno sig, snart drogo sig till baka, och slutligen blef
Hammarby nya slott vida mindre besökt än det gamlas
ruiner med undantag af ceremonimiddagar.
Det hven och pep genom de höga fönstren i lilla
salongen, gardinerna flägtade sakta fram och åter, och de tre
ensliga ljusen, som flämtade i den stora kronan, spridde ett
så matt och otillräckligt sken, att den ensamma figuren,
grefven sjelf, som satt hopsjunken i den högkarmade länstolen
vid kakelugnen, endast liknade en skugga, omtöcknad af
skuggor.
Efter en stunds förlopp inträdde en betjent och dukade
tébordet. Ett par vaxljus ökade glansen af dess rikedom
och bröto sitt skimmer mot servisens rika förgyllning. Men
tomt och öde var det ändå, och inga ungdomliga, utan blott
matronlika steg närmade sig salongen.
Företrädda af betjenten, som öppnade flygeldörrame,
inträdde grefvinnan och friherrinnan. Efter en vänlig, men
likväl lugn helsning till grefven, hvilken mekaniskt nickade
från vrån, satte sig damerna i divanen. Tyst och i stel
enformighet, liksom man varit på begrafning och för paradens
skull måst stanna qvar till slut, satt grefliga familjen omkring
tébordet. Intet ljud lät höra sig, utom af kopparnes slammer
och det fräsande vattnet i silfvertéköket, förrän grefvinnan
med en rörelse af handen tillkännagifvit, att servisen skulle
borttagas och betjenten aflägsna sig. Då bröt friherrinnan
Rawenstein tystnaden:
»Min käre svåger, jag lofvar mig de lyckligaste följder
af denna afton. Vi hafva ju redan hunnit långt, ja, vi hafva
bestämdt hunnit öfver det värsta, då vi förmått henne att
gå in. Det öfriga följer af sig sjelft, ty jag, som känner
hennes sensibilitet, ansvarar för, att hon aldrig kan se hans
lidande och imponerande utseende, utan att vilja göra allt
hvad pligt och qvinlig känsla bjuda henne för att trösta,
lugna och upprätthålla honom.»
»Jag fruktar», yttrade grefven, »att just hans blotta
utseende, hvilket min nådiga svägerska med beundransvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
