- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
102

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

just så på hennes ansigte, att man kunde se hennes bleka
och lidande utseende.

Försakelsens tysta kamp stod tecknad i hvarje af
hennes drag, men en outsägligt mild strålglans göt sitt
skimmer deröfver.

Längst bort i rummet, bakom en stor skärm, rörde sig
gubben Borgstedt beställsamt fram och åter, men det var
blott bakgrunden af scenen. Vi vilja betrakta den, som de
mörkgröna gardinerna med sina långa draperier icke förmå
dölja.

»Har du ej något enda vänligt ord att säga mig, gode
Albano?» frågade Telma och lutade sig framåt, qväfvandeen
lindrig rysning, hvilken grefvens på henne spända blick
jagade genom hennes själ.

»Du har icke haft något vänligt ord för mig, Telma,
intet enda under nära tre månader, som jag försmäktat här!»
svarade han sakta, likväl utan förebråelse. Och då hon
endast suckade, tilläde han: »Hvad har nu kunnat föranleda
dig att komma hit?»

»Min önskan att se dig, Albano ... Om jag dock kunde
vara dig till någon tjenst!»

Han log och skakade hufvudet, utan att svara, men i
leendet låg djup, bitter sorg.

»Du svarar icke, Albano, är du ej nöjd dermed, att
jag kommit hit?»

»Jo, jag är nöjd på samma sätt som en stackars hund,
till hvilken man af barmhertighet kastar några smulor, för att
han icke må dö af hunger.»

»Tala ej så, Albano! Du gör mig ondt: dina ord gå
som hvassa styng genom mitt hjerta.»

»Så skall jag tiga, Telma, det har jag nu redan länge
kunnat.»

»Nej, tig icke, se ej så förebrående på mig, gode
Albano ... du skrämmer mig.» Hon lutade hufvudet mot
hans sängtäcke.

Med sina afmagrade, knotiga och kalla fingrar strök

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free