- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
103

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han öfver Telmas varma panna, och då hon förblef orörlig,
reste han sig till hälften, och sedan han en stund låtit sin
venstra hand leka med vecken af hennes klädning, lade han
helt sakta armen om hennes lif. Då darrade det unga offret
i hvarje led: hon tordes ej röra sig, knappt andas, minst
se upp.

»Är du rädd? Du skälfver liksom asplöfven vid grottan,
den der aftonen jag mötte dig på vägen. Mins du det,
Telma? Det var en hemsk afton... Hu, hvad det åskade och
blixtrade och regnade! Arkitekten, den fega krukan, flydde till
grottans innersta fördjupning; der fann jag honom och afvisade
honom från slottets område. Men du tyckte ju en gång, att

han var en intagande man, intressant, bildskön och......

Men du blir så orolig.»

Telma var nästan färdig att förgås af ångest. Hon vred
sig, likt en pinad mask, fram och åter, men hans arm
omslöt henne allt fastare och fastare. »Du är rädd?» Han
lutade sig ned ... hon kände huru hans långtofvade hår
vidrörde hennes lockar.

»Ja, Albano, jag är rädd, jag förgås af ängslan, om du
ej släpper mig.» Hon gjorde en rörelse att befria sig.

»Frukta intet, Telma! Jag gör dig ju ej illa. Jag vill
endast hålla min arm så. Det är ingen mera än dig jag
älskar; alla de andra plåga mig, men du, du hatar mig derför att
jag är ful och vanskaplig och ändå vågar ha ett hjerta —
ett hjerta, Telma, som, om du begärde det, med salig glädje
ville gifva dig sin sista blodsdroppe. O, du vet icke hvad
det vill säga att lida sådant qval som jag erfarit, att
nödgas afsky sig sjelf, emedan man afskys af den, man till sin
plåga är dömd att tillbedja, och att ändå icke kunna afsäga
sig alla anspråk på lifvet; du har aldrig smakat hvad det
vill säga att sönderslitas af svartsjukans furier, att under
misstankens tortyr plågas likt en trampad insekt, att rasa,
strida, förstöra sitt eget väsende i vanvettets helvete och
åter utmattad nedsjunka på plågobädden för att känna huru
kroppsliga smärtor gnaga på den eländiga omklädnaden för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free