Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har likväl velat öfverlemna dig åt din egen känsla, förvissad,
att förnuftet slutligen skulle öfvertyga dig, att du på detta
sätt kunde ådraga oss alla en gemensam olyeka. Ja, din
stackars mors hjerta, en mor, som för dig vakat och bedt
mången enslig natt och i synnerhet under denna sist förflutna,
har din olydnad varit nära att krossa.»
»0 Gud, min älskade, dyra mor, var det då en synd?»
hviskade Telma, nu fullt öfvertygad, att hennes hemlighet
var utgissad. Hon tryckte den heta kinden till modems
hand och pressade den sedan med en bönfallande rörelse
mot sitt hjerta.
»Icke så, icke så, lilla du!» yttrade friherrinnan med
en viss förlägenhet och strök smekande lockame från Telmas
panna. Hon begrep icke sin dotters djupt upprörda tillstånd,
men trodde det härleda sig af rörelse öfver det vackra tal
Telma nyss afhört. Och då nu friherrinnan tyckte sig tills
vidare kunna vara belåten med en sådan seger, ville hon
ej längre plåga det arma barnets uppskrämda inbillning,
hvarföre hon mycket mildt yttrade; »Lugna dig, min söta
vän, här är ju icke fråga om någon syndy utan endast om
din ovillighet! Men sedan du så djupt inser den och säkert
vill godtgöra ditt fel, så är allt bra. Och, kära Telma lilla,
huru ljuf är icke dessutom tillfredsställelsen af uppfylda pligter!*
»Ljuf?» hviskade Telma.
»Du vet,» återtog friherrinnan, utan att låtsa om
af-brottet, »att då din far dog, var heia vår obetydliga
egendom belagd med qvarstad. Den såldes till betäckande af
skulderna efter din stackars salig far, och vi lemnades i den
allra största misér. Ensam i ett främmande land, utan
relationer, som kunde gagna mig, skulle vi begge hafva
försjunkit i det högsta elände, om ej min svåger ädelmodigt sträckt
oss en vänlig och räddande hand. Sjelf kom han öfver till
Tyskland och hemtade oss, I sitt eget hus öppnade han oss
ett lyckligt och angenämt hem. Han bekostade din uppfostran
och älskade dig som en verklig far. Min syster, din tant,
har med mig delat moderskärlekens trägna och ömma om*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
