Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorger och i dig valltid sett en dotter, som skulle förljufva
vår gemensamma ålderdom. Döm då, min Telma, om icke,
efter allt detta ädelmod å deras sida, det skulle vara den
svartaste otacksamhet af dig att undandraga dig den enda
godtgörelse, som står i din förmåga att gifva dem, nemligen
att mottaga en lott, den hundrade af ditt kön skulle sträfva
efter. Och utomdess, hur länge kan du väl komma att lida
af detta band? Albanos fortfarande sjuklighet gör det mer
än troligt, att han snart lemnar dig såsom en rik enka,
hvilken då eger frihet att uppträda i verlden med all den glans,
ditt namn, ditt utseende och din förmögenhet förläna dig.»
Friherrinnans verldsliga vältalighet sjönk nu till baka in^
om de bräddar den sällan öfverskred, men hade forsen än
varit en gång till så stark, så skulle likväl icke Telma sökt
eller tänkt på att dämma den. Hon satt stum, försänkt i
sin egen tankegång.
Som hon nu insett, var det blott ett missförstående af
hennes mors yttrande, som föranledt uppskakningen af hennes
ömtåligaste känslor och kommit henne att bäfva för
afhöl-jandet af den första och enda hemlighet hon haft. Denna
var väl nu räddad, men å andra sidan hade hennes egna
ord och tårar blifvit vapen mot henne, ty de ansågos af
modern såsom tecken till ånger, således äfven som löften
att följa den allmänna viljan.
Telma led grufligt, och hon egde ej en enda varelse,
till hvilken hon kunde luta sig och meddela det unga
hjer-tats tysta qval.
»Nå, min kära flicka, du är nu också ett rigtigt barn,
som blir så upprörd vid minsta ord! Låt oss då lemna
detta ämne och öfvergå till dess närmaste samband... Hur
fann du din kusin?»
»Förskräcklig!» svarade Telma, och en frossa skakade
henne vid tanken på hans omfamning. »Jag bedyrar, att
han skrämde mig så, att jag helt och hållet förlorade det
ringa sammanhang, som fans i hans yttranden. Likväl har
jag lofvat, och det vill jag äfven hålla, att jag skall gå ditin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
