Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig bundsförvandt i det svårmod, som nu mera uttalade sig i
Leilers drag och hvilket endast åsynen af henne någon gång
förmådde skingra och förvandla i en solljus stund, en sådan,
då hans eldiga ande afskakade fjettrarne. Arkitekten, som
i denna sinnesstämning befann sig under ett främmande ok
(ty ingen dödlig kunde vara mindre fallen för svårmod än
han), vitte och måste afskaka de bojor, som tyngde honom,
och för att verkställa detta, nödgade» han ovilkorligt att på
några månader skiljas från Alfhild, ty i Norge kunde han
säkrare arbeta för deras framtid än om han blefve qvar i
det nu så kära nya landet.
Så snart detta beslut hade mognat till bestämd föresats,
meddelade han det åt Alfhild.
Bleknande faste hon sina ögon på honom, och de
uttryckte mer än alla utrop af smärta och bestörtning.
»Det kan ej hjelpas, bemanna dig med styrka, min
Alfhild, ty... det måste ske!» sade Leiler.
»Måste ske!» upprepade hon långsamt och hopknäppte
sina händer. »H varför måste det ske, Leiler?»
»För vår blifvande lycka, Alfhild! Men trösta dig, jag
skall ej fruktlöst fömöta tiden, och jag skall med hela min
själ beständigt vara omkring dig!» Han böjde sig ned och
bortkysste hastigt tåren på hennes kind.
»Allt väl», svarade Alfhild med hög rodnad, »men jag
får ej se dig... hvad har jag då att fröjda mig åt?»
ȁt den tid, som kommer efter denna, dyraste! Man
skördar ej utan att först så, man köper ej sällheten utan
uppoffringar, man köper den aldrig för dyrt. . . dagar. . .
år ... ja, till och med år af oro . .. förgå, älskade! Du
får-ej sörja. När det en gång blir fullt ljus omkring oss, skall
du tacka mig för att jag ej lade den hårda verklighetens tyngd
på dina skuldror.»
»Nej, Leiler, derför tackar jag dig aldrig; om jag
viste hvaröfver du sörjer, då skulle det blifva mig mycket bättre.
Det kan icke vara något värre, än att ej min inbillning fördubb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
