Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar det. 0, jag ber dig, tala. .. Jag är icke så svag, som
du tror. Pröfva min ståndaktighet I»
Ett ögonblick, men också blott ett ögonblick, tycktes
Leiler öfverlägga med sig sjelf. Vankelmod var icke hans
sak. Derföre vände han sig bort från de bedjande farliga
ögonen. Det var hans öfvertygelse, att hon skulle lida mera v
af sanningen, än af det osäkra ljus, hvaruti hon sväfvade,
och då det var hans öfvertygelse, så måste den, sann eller
falsk, behålla segern.
»Min Alfhild», sade han, »du får ej sa använda det
välde min kärlek gifver dig öfver mitt förnuft. Jag pröfvar
dig ju redan till högsta grad, då jag af dig begär mod och
ståndaktighet för en skilsmessa, hvars orsak jag hvarken
vill eller bör nämna, och begär, att du skall tro — tro
blindt, att endast arbetandet på vår gemensamma sällhet
förer mig ifrån dig! Tänk efter, älskade, i fall det ej vore
en allvarlig pligt, som drefve mig bort, hvarföre skulle jag
icke då vara fullt lycklig när jag är hos dig, hvarföre skulle
du se mig nedslagen, när jag njuter sällheten af ditt
sällskap? Helt säkert vore icke detta händelsen om jag utan
förebråelse kunde ega min lycka. Nej, jag måste bort, bort
för att verka! Ännu får icke friden bosätta sig i min själ.
Det är äfven en pligt mot dig, att jag reser.»
»Jag förstår ej dina konstiga utläggningar, Leiler, och
detta smärtar mig mest. Men jag vet, att jag älskar dig,
kan lida och, om så fordras, äfven dö för dig. Gör då som
du vill, men ett skall du lofva mig: tala med min far
förrän du reser! Det plågar mig outsägligt, ja helt säkert mer
än du någonsin kan tro, att hafva en hemlighet för honom
och farbror Sebastian . . . Ack, ty värr, jag ser på dig, att
du äfven nu ärnar säga nej. Gör icke det, låt mig icke i
detta enda fall bedja dig förgäfves!»
»0, huru jag lider af att så bedröfva dig och bringa din
oskuldsrena själ i strid med sig sjelf!» sade arkitekten med
uttryck af oförstäld smärta. »Men tro mig, att de skäl,
som hindra mig att för närvarande begära din hand, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
