Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dölja dess synliga tecken. Dunkelt var ögat och glödande
kinden, då hon efter tre förnyade kallelser inträdde i salen
för att taga afsked af Leiler.
Frukosten var slutad, och arkitekten hade redan skakat
hand med prosten och farbror Sebastian. Nu trädde han
fram mot Alfhild. De hade icke ett ord att säga hvar andra,
men då han tryckte afskedskyssen på hennes hand, smög
han ett litet paket deruti. Hon såg upp. Leilers öga var
icke mägtigt af tårar, men dess glans var höljd af en fuktig
töckenslöja, en dimma, som icke försvann förr än Hammarby
låg långt bakom.
Och nu var han borta. Prosten fann lämpligt att ej
hafva sett Alfhilds rörelse, men farbror Sebastian var aldrig
den kallt beräknande mannen. Han tog sin älskling vid
handen, förde henne in uti sin kammare och satte sig vid
hennes sida.
»Var icke rädd, barn!» sade han med hjertlig rörelse.
»Det är en hel hop år sedan jag erfor sådana känslor, som
nu vaknat hos dig, men jag har ej derför glömt dem. Gråt
ut, du min dufva, farbror Sebastians hjerta är ännu icke
kallt!»
Och Alfhild lutade sig till gubbens bröst. Det var så
ljuft att utan ord få utandas sin smärta och gifva den luft
genom tårames välgörande flod.
Men Alfhild gret ej ensam i dag. Bittrare tårar än
hennes flöto i biblioteket på grefliga slottet. Der satt Telma
i en enslig vrå. Hon hade intet menskligt väsende att luta
sig intill. Hon tordes knappt för sig sjelf tillstå de känslor, som
härjade i hennes hjerta, ty i går hade arkitekten varit på
afskeds-visit och hans blick synts kallare än is. I dag var han borta,
han, den enda varelse, som låtit henne erfara, att lifvet egde
ljuspunkter.. . borta och kall, hon i sitt fängelse hemma
och varm. Förfärliga motsatser!
Den korta vinterdagen gick snart till ända, vaxljusen i
salongen tändes, smärtan skrinlädes i hjertat bredvid de
affallna sommarminnena, tårarne aftorkades och Telma
Kyrlcoinvignioigen 1. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>