- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
122

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fylda till en skål för lycklig fortgång af Föreningens raska
turer, men då min far sett sista droppen i glaset, fylde han
i på nytt och sade på äkta gammaldags föräldramanér, utan
allt vidare krus eller frågor: ’Vi skola dricka ännu ett glas
på en lycklig förening! Rudolf, min son, hvad menar du?
Maria är dägligare än Rakel, och du slipper med halfva
tjenstetiden. Jag var väl en mängd år äldre när jag friade
till din mor, men jag lefde ändå aldrig rigtigt förrän jag
blef gift. Således är min grundsats, att ju förr en ung
man fäster sig med husliga band, dess bättre är det.1

Den tiden, Blum, hade ännu ej den sjelfständighetsanda,
hvilken sedermera utvecklade sig inom mig, fått tillfälle att
yttra sig i handling, ty min far var en man, som i grund
förstod konsten att förskaffa sig lydnad. Det missnöje och
inre motstånd, jag erfor vid den föga tillfredställande äran,
att en annan skulle bestämma öfver den vigtigaste punkten
i mitt lif, vågade jag således icke tillkännage i ord, kan hända
likväl om vi varit ensamme, men att i närheten af Maria
taga ett sådant steg, hvilket alltid skulle ledt till ett
stormande uppträde,’ det förbjödo mig både min grannlagenhet
och min stolthet. Jag hoppades deremot att genom den
likgiltighet, hvarmed jag hädanefter ville bemöta min tilltänkta
brud, göra min far uppmärksam derpå, att denna förening
ingalunda skulle uppfylla de glada förhoppningar han fäste
dervid.

Hvad Maria i denna stund erfor vet jag icke, men då
våra blickar möttes, syntes hon föga tillfredsstäld. Troligen
egde ej hon mer än jag mod att uttala sin åsigt: hon var
också nästan ett barn.., och vår rodnad och tystnad togs
som bifall. Föreningens skål dracks med aftal, att vårt
giftermål ej skulle försiggå ännu på flera år. Jag borde
först sluta min kurs, och Maria, under min mors handledning,
blifra en rask hushållerska.

Under den återstående tiden jag var hemma utbyttes
det hittills vänliga förhållandet mellan mig och min unga
trolofvade i ett blygt, förbehållsamt och ofta kallt undvikande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free