Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig hemmet trefligt. Då förmådde jag ej längre stanna i
Norge. Jag reste till Sverge, dit en hemlig längtan länge
dragit mig. Här trädde händelsen eller ett hemlighetsfullt
öde i förbund med nyvaknade minnen, minnen, som
egentligen ej tillhörde mig, men likväl egde en mägtig inflytelse
på min oroliga ande. Dock icke nog härmed ... ädlare
intryck kommo mig ock till mötes. Jag lärde att känna en
varelse, sådan den borde vara, som jag af själ och hjerta
skulle kunna tillbe, en varelse, för hvilken jag ville gifva
mitt lif och för hvars egande jag nu kämpar om min frihet.
O, Blum, du skulle se henne! Hon är oskuldsfull som ett
barn och ren som daggdroppen. Hon är blott hjerta, icke
hufvud. Qvinnorna behöfva i allmänhet icke mycket af det
senare slaget, ty de vilja då ofta göra allting efter detta
och ej efter det förra, hvilket egentligen är det grundhjul,
* hvaromkring alla deras handlingar böra vända sig, Alfhild
eger ingen förställning: hon kan ej vara varm och kall
efter beräkning, kan ej hämma tårar, som en naturlig smärta
afpressar henne. Hon är helt och hållet mildhet, ett väsende,
som skall lefva i och genom mig och som redan ej har en
tanke, en vilja, en känsla, hvilken ej kan böjas efter mina!»
Leiler tystnade. Blum stod framför honom med
korslagda armar och betraktade honom liksom man åser huru
en fullkomligt blind person på ljusa dagen famlar i mörkret.
Slutligen frågade han dock med en ton af kall
bitterhet: »Saknar Maria mildhetens egenskaper, derför att hon eger
själsstyrka och nog värdighet att dölja sitt kränkta hjertas
missförstådda känslor under en yta af lugn, det vi måste
vörda såväl hos qvinnan som mannen och hvilket
alltid år och blir kännetecknet på en själ som är för mycket
upphöjd att helt och hållet sjunka, äfven vid de bittraste
pröf-ningar? Men du — du vill ega en af dessa bräckliga
uppenbarelser i qvinnohamn, hvilka skulle böjas vid en vindpust,
derest icke en starkare ande befunne sig i närheten och blåste
in af sitt lif. Detta är den idealiska engeln, som väl i hvarje
sekund bör fråga efter din tillåtelse att fortfarande existera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
