Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Blum fann snart med smärta, att Leiler, hvilken med
entusiasm lät sina ögon hvila på en mästerligt utförd tafla,
stod kall framför ett sådant naturens mästerverk som hans
egen hustru. Blum var äfven ofta vittne till vissa små
husliga uppträden, hvaraf en skarpsynt betraktare kan döma
till en menniskas inre tillstånd och det blef honom klart, att
Leiler genom artig köld plågade sin hustrus finkänsliga
hjerta... »Skulden ligger hos honom», sade Blum till sig
sjelf, »han älskar henne icke!» Och hvad en vän i så
grann-laga förhållanden kunde göra, det gjorde Blum; men
äktenskapets helgd är för mycket ömtålig att tillåta en tredjes
inblandning, och han måste således åtnöja sig med att endast indirekt
föra dem närmare. Men detta lyckades icke. Den ena
frosten efter den andra förstörde Blums vackra nyodlingar,
och med grämelse såg han sina forhoppningar tillintetgjorda.
Emedan Leilers arbeten erfordrade, att han stundom
flera månader var frånvarande, gick Blum beständigt öfver
till den unga frun och sökte genom sitt umgänge och sin
uppmärksamhet, icke ersätta (det visste h^n vara omöjligt),
men att till någon del formå henne glömma frånvaron af
den, hon outsägligt saknade. Ingen var tacksammare för
Blums vänliga bemödanden än Leiler, ty ingen kunde
upp-rigtigare än han önska, att Maria måtte hafva någon glädje,
någon förströelse. Och icke sällan sade han till henne:
»Kära Maria, skänk då Blum en rigtigt tacksam blick! Han
lefver ju så ridderligt för dig utan att någonsin kasta ögonen
på ett annat fruntimmer!»
Leiler menade härmed alldeles ingenting. Han kände
Blum och kunde tryggt anförtro honom hustru, barn, ära,
hus och hem, men Maria smärtades af sådana yttranden
och svarade en gång med illa dold bitterhet:
»Du skulle icke hafva något emot, om jag uppmuntrade
denna ridderliga uppmärksamhet. En man, som ej älskar
sin hustru, vårdar sig föga om hvar hennes känslor hamna.»
»Men om sin egen heder desto mera, madam!» svarade
han, och för första gången i en ton, som genombäfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
