- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
141

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår vilja, våra beslut, våra åsigter, öfver dem äro vi herrar.
Och kan hända äro dessa åsigter icke så olika som du
möjligen frestas att tro vid första granskningen af det förslag,
jag vill lägga under dina ögon.

Låt mig likväl först säga dig, att du ännu icke känner
dig sjelf. Det är helt naturligt: du har nyss börjat lefva det
reflekterande lifvet. (Arkitekten glömde, att Maria nästan
aldrig lefvat ett annat lif.) Och när det en gång blir
fullkomlig klarhet, när din blick förmår sträcka sig vidt utöfver
det närvarandes inskränkta område, när för dig finnes en
annan framtid, en annan tro, ett annat hopp, än det som
hvilar på försakelsens martyrkrona, den enda du hittills synts
eftersträfva... då, Maria, skall du förstå hvad jag vill säga
dig och kanske välsigna den stund, då denna tanke uppstod
i min själ såsom ledande till ljus, frid och frihet för oss båda.

Och nu, Maria, frukla icke för sjelfva ordet I Du är ej
en svag qvinna, som darrar vid en vindflägt: du har styrka,
du har tålamod, du har lidit och kan bära mycket. Var
äfven nu den lugna, bestämda varelse, som känner hvad
lifvet i afgörande ögonblick fordrar! Och detta ögonblick
innebär frågan: Vill du medgifva äktenskapsskilnad, då vi
aldrig kunnat lefva lyckliga med hvar andra?

Jag inser huru detta svåra ord ’äktenskapsskilnad’ skall
väcka din afsky. Men ni qvinnor se oftast med
fördomsfulla blickar på det, som måste komma under verldslig
domstol, och underkasten er snarare ett helt lifs tröttsamma
färd utan glädje, utan kärlek, utan tröst, än ni vågen
upplyfta er ande till frihet och sjelfständighet. Ah, Maria,
så borde det icke vara! Qvinnan är ju äfven ett af sig
sjelft oberoende väsende i andligt hänseende, ehuru en gång
samhällsordningen och en gammal vana, hvilken ännu trotsar
upplysningen, stadgat, att hon skall vara en lastdragarinna
inom det slutna förbundet. Men når hon inom sig sjelf
känner kraft, vilja och förmåga att röra sig i en egen krets,
känner sig kunna taga säkra steg utom den cirkel, mannen
behagat draga omkring henne — då, Maria, när ej kärleken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free