Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så vida du icke föresatt dig att både handla och tala emot
all natur, och med detta ’nej’ måste du äfven erkänna, att
ett dylikt föräldrarnes exempel har en ännu svårare och
menligare inverkan på barnens moraliska bildning, än den
du med allt för skarpa färger uppdragit att här kunna
tillämpas.
0, Rudolf, om du icke vill skona mig, så tänk
åtminstone på din son! Han är oskyldig, och du vill likväl kasta
en skugga öfver hans späda hufvud; du vill utså i hans hjerta
ett tvedrägtsfrö, som skall skjuta upp mellan honom och
oss, ty hvem hade rätt och hvem hade orätt ? Är det vårt
barn som skall afgöra det? Nej, han skall icke kunna det,
och derföre sluter sig hans unga själ för oss båda. Om
vi ej egde detta barn — och om jag vore fullt förvissad,
att du aldrig kunde finna någon trefaad i lifvet utan genom
skilsmessa från mig, då tror jag att, om än mitt hjerta bruste
dervid, jag skulle säga ja till din onaturliga bön, men ännu
hviskar hoppet, att tiden kan framkalla någon vänlig stjerna
att upplysa det närvarande mörkret. Och huru som helst,
så länge vår son lefver, anser jag såväl min egen heder
som omsorgen för hans framtida väl fordra, att jag säger
nej till alla förslag af denna art.
Rudolf, jag kan icke återföra dig till oss, men likväl
ryser min själ vid blotta tanken att teckna mitt namn på
ett blad, som för evigt skiljer mig från hvarje minsta hopp
om sällhet.
Maria.»
Nu var slaget gifvet; det var bestämdt. Hopp och
fruktan utöfvade ej mera sitt lika farliga välde öfver Blum.
Med manlig sjelfbeherskning steg han upp och hopvek
bref-vet. Han gjorde några slag för att återvinna sin vanliga
jemna hållning, och det lyckades vida bättre än man, att
döma af hans föregående sinnesstämning, skulle trott. Men
det är just icke så sällsynt att finna, att menniskor, efter
brytningen af någon särdeles vigtig vändpunkt i deras lif
(utgången må hafva utfallit huru som helst), icke allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
