Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade Albanos förlofning nu lugnat grefvens
forna farhågor, och då han dessutom insåg nödvändigheten
att skaffa ett angenämt sällskap åt den unga, sorgfulla bruden,
välkomnades Alfhild med all hjertlighet, och under ett
behagligt leende, lifvadt af hoppet, att det nu skulle uppstå
litet solljus inom det lysande, men dystra Hammarby, förde
grefven sin följeslagarinna upp till familjen, hvilken, såsom
vanligt, var församlad i lilla salongen.
Telma skyndade emot den kära, efterlängtade gästen,
och så snart Alfhild gjort sina djupaste nigningar for nåderna,
som hvardera hugnade henne med en kyss på pannan,
mottog hon med innerlig rörelse och knappt återhållna tårar
Telmas systerliga omfamning. »För guds skull, se glad ut!»
hviskade denna henne i örat och såg sjelf ut som försakelsens
engei. Alfhild bemödade sig också att småle, men då hon
från fästmön kom att vända sig mot fästmannen, hvars
gulbleka, knotiga kinder och skarpa, ihåliga ögon så när
aflockat henne ett skri af bestörtning (hon hade icke sett
honom efter hans sjukdom), då bäfvade hon, och Telmas
öde föreföll henne så förfärligt, att hon ännu en gång, vid
jemförelsen mellan det och sitt eget, tyckte att hon varit
gudlöst otacksam, som vågat klaga.
»Nå, det var för angenämt att få lilla mamsell Frenkman
hit!» yttrade friherrinnan, som fann de unga flickornas
långa tystnad nog betänklig. »Jag vet, att Alfhild har god
smak, och nu skall hon också hjelpa oss att bland den
mängd mönster, jag hemförskrifvit, utsöka ett par, dem Telma
vill använda vid broderingen af brudpallarne.»
Den stackars Telma, hvilken i sitt sinne sökt att hålla
på afstånd erinringen om brudpallarne, rodnade upp öfver
hårfästet och såg bedjande på sin mor. Men baronessan
och grefvinnan logo båda, liksom man gör åt ett barn, hvilket
med oro ser sig förelagdt ett arbete, som det anser omöjligt
att fullborda.
»Kanske jag också får vara med om valet?» yttrade
grefve Albano och närmade sig den obehagligt upprörda fästmön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
