Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hjertligt, »hvad det är godt att få njuta ett fritt
ögonblick, ett ögonblick, då man får vara rigtigt naturlig! Denna
sällhet har ej ofta varit min och lärer väl ej heller
hädanefter blifva det. Kära Alfhild, en sådan här stund för oss
sjelfva hafva vi ej haft på länge. Låt mig veta huru du
finner honom, säkert bra afskräckande?»
Alfhild hade ej hjerta att svara. Hon tryckte hårdt
Telmas händer; det var svar nog, tänkte hon.
»Men han är så god, söta du!» återtog Telma med
den qvinnan medfödda finkänsligheten att, äfven emot sitt
eget hjertas högt uttalade öfvertygelse, inför andra, ja äfven
äfven inför den bästa vän, försvara det föremål, vid hvilket
hon är fast genom böjelse eller tvång. »Du får icke afsky
honom, Alfhild! Han älskar mig så innerligt. Ja, gud gifve det
icke vore mer än hälften: det vore ändå hälften för mycket!»
tilläde hon med en suck och gömde ansigtet vid Alfhilds axel.
»Stackars arma vän!» De jungfruliga tårarne mötte
hvar andra och smälte till samman.
»Och om han kunde gissa mina önskningar, innan jag
sjelf anade dem, så är jag säker, att han skulle försöka
att uppfylla dem, men .. . hvad hjelper det? Alfhild, Alfhild,
svara mig då något! Jag ser på dig, att du tycker det jag
är bra olycklig, och du vet ändå icke allt. Ser du, här
inne» (hon lade handen på hjertat) »bor en smärta, af ingen
anad: den är bittrare än alla, och det är mot den jag
dagligen kämpar i fruktlös strid.»
Forskande såg Alfhild i Telmas ögon: hon förstod icke
hvad denna kunde mena, och Telma ville ej lägga den börda,
som qvalde henne, på en annan. Hon fruktade utom dess att
vidröra ett ämne, hvaröfver ännu aldrig ett ljud gått öfver
hennes läppar.
»Hvad helst det än kan vara», sade Alfhild i
deltagandets ljufvaste ton, »så är det omöjligt, att en tåligare
kors-dragerska än du kan finnas. O, att jag blott egde hälften
af din styrka, ty vet du, Telma, äfven jag har bekymmer,
har en smarta ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
