Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för vår lycka? Jag blir förtviflad; jag kommer säkert,
hvad det lider, att hänga eller dränka mig, om hon inte
ger med sig »
»Så du talar, Klas Martin, det är rigtigt syndigt!
Blodet stelnar i mig, när jag bara tänker på’et. Men syntes
ej faster der borta vid dörren? Nej, det var inte hon. Ack,
Klas Martin, du min riddare båld, nog förstår du väl, att
jag gör allt mitt till. Jag har sagt henne, att jag får båd’
lungsoten och annat, men hon svarar — åh, jag kan aldrig
härma hvad hon säger... det är för styggt.»
ȁh jo, min fagra Lova, nog kan du det alltid. Det
vore roligt att höra hvad den nattugglan förkunnat om mig.»
»Nå, efter du sjelf vill det, Klas Martin, och jag aldrig
kan neka dig något, så vill jag säga dig hvad hon sagt.
Jo, att det pertinent inte blir giftermål af med oss, för hon
vill inte ge sin egendom, som jag en gång skall ärfva, åt
en sådan lapprikarl som du, som inte duger till annat än
hästskojare på en marknad.»
»Sa’ hon, den gemena harpan? Det skall hon, ta mig
så många som flyga och fara, ha i sig! Jag ...»
»Tyst, för himlens skull, Klas Martin! Jag hör henne i
farstun. Spring din väg . . . Jag blefve olycklig, om hon
fick se oss till samman. Adjö, bålde riddare \»
»Adjö, min ljufva, förtrollande ros . . . Den, som är
god, kommer igen, lita på det! Jag och ingen annan skall
bära på hjertat både dig och gummans murklor...» Med
dessa ord skildes de älskande. Flickan låtsade vara ifrigt
sysselsatt med uppbindningen af sina kängremmar, och
landt-junkaren gick blossande röd i ansigtet fram till skänkbordet
för att få ett glas punsch, att deri dränka sin harm och
— sin kärlek.
Som Alfhild, för afståndets skull, blott kunde uppfatta
obetydligt af detta lilla stycke i den rörliga taflan omkring
sig, vände hon, långt förr än sammankomsten bakom skåpet
slöts, sin blick på en grupp, som hon hade närmare. Det
var en herre och en dam, antagligen man och hustru. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
