- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
183

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eutto begge med armarna stödda mot bordet och hviskade
till hvar andra. Herrn talade först nog högt att höras och
yttrade i en ton, som borde vara öfvertygande: »Gud
för-döme mig, om jag eger en styfver mer än de tio
riksdalerna du fått! Här betalas ju- ingenting. Går det ej
bättre på eftermiddagen, så få vi låta drifva boskapen
hem igen.»

»Söta pappa lilla», invände frun, »nu vill du bara
narras med mig! Jag såg ju tydligt, att du för en stund
sedan mottog af den der långe norrmannen i blåa kappan
och gröna skärpet tre större sedlar, och så nämde du
’lille-gulen. Ja, det kan jag slå mig i backen på att du sålt
’lille-gulen , och har du det, så är det väl inte för mycket
begärdt af mig, som just hade rasen med mig i hemgift,
att få så pass mycket penningar, att jag får mig svart levantin
till klädning. Du vet sjelf, min bäste vän, att vi snart ha
bröllop i granngården och att det är rent förbi med min
svarta klädning. Nå, det kan väl ingen undra på, hon
kunde inte vara i evighet heller. Du vet, min vän, att jag ej
haft någon annan än denna, som var med bland hemgiften.»

»Ni qvinnfolk gnäller både i tid och otid!» svarade
mannen förtretad. »Menar du kanske, att den der hemgifter)
förslagit att föda och kläda dig och barn år ut och år in?
Men ni vet ej annat än: ’Ge mig, ge mig! Hvarifrån det
skall tagas, det bekymrar ni er icke om. Nå, hur mycket
penningar behöfver du till den strunten? Jag ruinerar mig
af bara svaghet, för att slippa höra detta kält.»

»Ack, söta pappa lille, var inte otålig. Låt mig se . .»
och frun såg ut som om hon i största hast öfverslagit huru
mycket hon borde taga till för att vara säker att öfverskottet
räckte för inköp af en florschal, litet spetsar, en flaska luktvatten,
m. m. Så snart hon uppgifvit summan och hennes man
brummande uttagit den ur sedelboken, var öfverläggningen
slutad. Frun — naturligtvis en förnämare fru än någon
af damerna med pomeranslikören och morsellerna, och hvars
lidelser voro af en annan, underordnad ordning — frun,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free